lördagen den 12:e april 2014

Spännande info

När jag nyser så nyser jag inte en utan snarare 50 gånger. Efter två barn så betyder det alltså att jag kissar på mig lite 50 gånger. 

Inkontinensskydd, kanske. Eller knipövningar. 

Fortsätter nysa nu. Hej. 

måndagen den 7:e april 2014

Önskerubrik: Mina bästa djurbilder

Halloj!

Kaja  Allis
Aaaw.

Eeeh.

Uuuh.
Så korkade. Varför sitter de på rad?

Ser tjusiga ut. Foto av Marcus.

Osis på höjden av sin karriär. Foto av Marcus.

Nico och Olga på nyårsafton, Olgas sista i livet.

Wickie kisar. Hur korkat?

Wilda tar en kurva sommaren 2010. 

Happ. 

*dör*



Kaja, Wickie och jag. 
Slobodan. Så tjusig. 

Osis första dagen hos mig. 

Hopp!
Det var lite svårt att välja "mina bästa djurbilder". Jag har inte tre att välja mellan om en säger. Dessutom började jag gråta några gånger under urvalsprocessen p.g.a. hittade bilder på Wickie, pappa och så. Men här är några käcka i alla fall. Ville hitta en rolig på Aria men det gjorde jag inte.

Önskad av Gunhild.
Hon är matte till denna boll. 

lördagen den 5:e april 2014

11:40

Idag var det min sovmorgon och jag sov till 11:40. Tjugo i tolv. Sug på den. Då har normala småbarnsmammor precis utfodrat sin barnflock, kan jag tro. Jag var vaken någon timme vid sju–åtta eftersom Kaja hade grov separationsångest och "ville sova bredvid mamma". Sov, gjorde hon inte. Nåja hon gick ut sen och jag somnade om. Till 11:40. Vem sover ens så länge? Tonåringar som dygnat med WoW och Dr Pepper i kombination med tillväxtspurt? Och jag. Jag hade förstås en späckad fredag ensam med barnen till 16:00, 5-kilometersjogg och dejt med två gymnasiekompisar på kvällen. 

Idag har jag varit i stallet. Jag red utan tränare idag och galopperade!!!!! Och satt kvar!!!!! Och hon bråkade noll gånger!!! Hon gick rätt fult och oengagerat men det var ändå så skönt att det gick. Jag har grov träningsvärk efter joggen igår så vi får se om jag ens kan gå imorgon. 

Här ser ni en bild på Comet som sparkar på kaninen Dumle. Dumle hade förtjänat det. Se min instagram för film. 

fredagen den 4:e april 2014

Morgnar är vidriga nog som det är

Om någon skulle fråga mig om det var en bra idé att få barn med ett år och åtta månaders mellanrum så här på morgonen, så skulle hen få ett rungande nej till svar. Kanske skulle jag rekommendera att inte skaffa barn alls, vem vet! 

Morgnarna alltså. Så mycket kladd och bråk koncentrerat till ett par timmar.  

onsdagen den 2:e april 2014

Fixa, Blogger!

Förresten var jag tvungen att ta bort anonyma kommentarer eftersom den enda som skickade anonyma kommentarer var någon spamdator. Kan inte heller prenumerera på kommentarer hos de som tillåter anonyma kommentarer för då får jag tusen sådana mejl. Sjukt irriterande.

Edit: Ändrade till ordverifiering, hoppas ni står ut. Det är sjukt irriterande med allt spam. 

tisdagen den 1:e april 2014

Unga flickors månatliga, som pappa sa

Jag vet inte om det var bra eller dåligt att jag beställde vegansk choklad och den kom samma dag som jag fick mens. Både och kanske.

fredagen den 21:e mars 2014

Hästar

Jag började rida när jag var 6–7 år gammal. Jag var skiträdd innan varje lektion men tvingade mig själv att rida och var lika lycklig efter varje lektion som jag varit nervös innan. När jag var 12 började jag sköta en jättestor brun häst dom hette Ritz (e. Robin Z). Han är den snällaste häst jag mött. Han var över 170 cm hög och jag var ... inte det. Jag brukade krypa under hans mage när jag borstade honom. Han älskade att slicka och gick ofta med tungan ute. Tyvärr blev Ritz halt i spatt tror jag, och sedan belastningshalt fram och fick slaktas. När jag blev skötare blev jag i alla fall modig och klarade av alla bitska onda ponnys i stallet. 

Men nu, efter att ha ridit den extremt välutbildade och snälla Wickie i många år har jag förlorat min "mojo"! Jag är asnervös inför varje pass och hoppas att jag ska slippa galoppera – precis som när ja var 8. Men lika skönt är det efteråt när jag ändå har tvingat mig själv och vågat. Det är som med det mesta, värst innan. 

Idag skulle jag galoppera. Från första steget var W seg och trött och gick mot skänken. Jag fick bråka så mycket med henne. Bock, spark och spö men vi fick till galopp i båda varven till sist. Den sista galoppen i höger varv tig hon till och med frivilligt. Vi kom in i hörnet och så såg jag att hennes oss hade ramlat av. "Oh shit, paden ligger mitt i vägen!" hann jag tänka innan Wilda hade vänt på en femöring och jag låg i en vattenpöl. Ett djupt andetag och sedan upp igen. Jag slog mig inte alls och vi var nästan klara, så det gjorde inte så mycket. Men jag känner mig verkligen som en nybörjare igen, det vill jag lova. Får inte hästen att gå framåt, ramlar av och sådant. 
Ganska leriga och svettiga.