lördag 30 mars 2013
Läs inte
fredag 29 mars 2013
Lång jävla fredagen
Tack Herren för dina prövningar. Har lidit med dig idag. Och nu tittar jag på en spännande film som heter Bibeln och är hungrig.
/Den gudfruktiga
Vet ju en unge som säger "asshole"
Jag (min kille säger inte 'vittu') måste alltså börja svära mer rumsrent; inte använda så många fraser som innehåller kön eller diverse (förstånds-)handikapp, alltså.
Från Bamse har jag snappat upp kraftuttryck som 'kors i karamellen' och 'milda makaroner'. Det skulle dock inte kännas särskilt naturligt att säga det. Jag brukar säga åsna, gris, apa med mera (fast jag gillar åsnor, grisar och apor). Ditt lilla as är en gammal favorit. Skit, bajs, piss med mera är ju könsneutralt.
Har ni några barnvänliga och politiskt korrekta ord, att ta till i förargelseväckande situationer, på lager?
Stjärt-orsdag
När jag gick på mellanstadiet så ville till och med de coola i klassen gå påskkärring med mig (trots att jag var lite töntig) eftersom jag var bra på att måla (påskkort). En av dem jag gick med var halvgambian och hade enorma läppar. Det var så pass gulligt när han hade rött läppstift. Hittade ingen bild på honom men på de två coolaste killarna i min låg-/mellanstadieklass som jag också sett i påskkärringsdrag:
torsdag 28 mars 2013
Gullungar
–Där syster Pia!
Mina små gryn har varit så himla rara och väluppfostrade idag. På riktigt alltså! Inget ilskeutbrott från någon av oss på hela dagen.
Bägge två sov samtidigt ett tag (1,5 h) fast det plingade på dörren och så vidare. Kaja har fått mat i tid. Jag dammsög och skurade under Kajs matstol. Och, håll i er, duschade, när bägge två var vakna! Vilka små underbarn va? Vi gick ut på eftermiddagen istället för förmiddagen och alla var nöjda och glada med det upplägget. Det är mycket mindre stressigt så.
Ilon började förvisso dagen med att sprutspy rätt upp i sitt öga men det var nog mest jobbigt för henne.
Jag ska minnas den här dagen någon gång när Kaja har utbrott och matvägrar, och slår Ilon när jag ska amma.
måndag 25 mars 2013
Pics or it didn't happen
Men alltså. Idag t.ex. så har vi gjort mysiga saker. Vi gick till 4H-gården med några kompisar. De har en flicka som är ett år äldre än Kaja som heter Maja. (De busade och rymde och så ropade jag på dem: "Kaja! Maja!" Tänk så trodde någon att det var mina barn bägge två. Bra fantasi i så fall.) Det hade i alla fall varit en gullig bild; Kaja och Maja klappar får. Det fanns även nyfödda kalvar där som man hade kunnat fota om man var lagd åt det hållet. Kaja fick rida på sin favorithäst Allis, en fjording, idag. Kanske också hade blivit en fin bild. Eller varför inte när vi satt och fikade i solen?
Ikväll åt vi middag med Ricardo (för tredje gången den här veckan) och träffade hans tjej första gången. Fotade jag? Nej. Ni för föreställa er en kastrull med charquicán och ett glas rödvin. FÖR JAG FOTADE INTE.
Läxa till nästa vecka: fota lite grejer.
lördag 23 mars 2013
Snäll samt bra mamma hon skaffat sig
Sedan skulle vi gå upp till min syster och ta hand om katterna. Då sprang en katt ut och jag sprang efter. Så kom jag på att jag inte kunde lämna Kaja ensam högst upp på trappan och rusade upp igen. Då sa Kaja "aj aj" och grät igen. Det var ett stort sår på hennes tå för jag hade öppnat dörren på den. Ned och tvätta och sätta på plåster. "Läskigt!" Ska inte barn älska plåster? Sedan vägrade hon gå. Då började jag tänka att jag krossat massa ben i foten så hon inte kunde gå. Nu sover hon i alla fall. Hoppas hon kan gå när hon vaknar.
torsdag 21 mars 2013
Roliga saker jag måste lägga pengar på
• Vaccinera 3 katter (borde ta bort tandsten också)
*köper en trisslott*
onsdag 20 mars 2013
Ansvarsfull moder här
Dagboksinlägg, typ
Kaja som brukar vara reserverad mot personer hon inte träffat förut/på länge blev snarare hysterisk och satt och skrattade/fejkskrattade/sprutade vatten genom hela middagen.
–Ede? Cardo!
Ricardo undrade om hon alltid sprang överallt hon skulle, och alltid babblade sådär mycket. Jo.
Ilon var som vanligt lugn och obesvärlig. Hon sov först och satt (låg) sedan i babysittern. Man glömmer nästan bort henne. Dessvärre är det svårt att få henne att sova annat än på en inomhus på dagen. På kvällen blir hon dock trött och kan flytta till sängen. På söndag blir hon två månader. Voj, så snabbt det går.
(Gud så rörigt. Tvåbgsbloggning på grund av har inte uppdaterat på länge.)
torsdag 14 mars 2013
Dödsrädd för att leva, livrädd för att dö
Jag har hunnit hitta på följande i mitt huvud: hon har cancer och har dött i sömnen. Det är därför hon inte har ätit. Eller så har hon vid 22 månaders ålder avlidit i plötslig spädbarnsdöd. Helt logiskt. Jag vill inte gå in och kolla att hon andas för hon lever ju säkert och så väcker jag bara henne.
Jag är säkert påverkad de dåliga nyheterna om Wickie, och lite av pappas död, men ändå. Måste jag jämt tro att alla dör? Det är "lite jobbigt". Om barnen sover länge: döda. Om någon inte svarar på sms: död. Om någon ringer mig är det för att meddela att någon dött.
När jag var gravid med Kaja blev jag också rädd att jag, och alltså bebin, skulle dö och vågade inte gå över gatan ibland och så.
Palle (kaninen) brukar ibland ligga på sidan och sova. Då skriker jag till så han vaknar med ett ryck, helt förskrämd.
Bakom ett hörn står döden på lur, han tar mig när han vill.
Surpuppan säger ifrån
Jag bloggar mest när något tråkigt har hänt, syns det.
Time time you never have it
tisdag 12 mars 2013
Ett sorgligt inlägg
Wickie är sjuk. Veterinären vet inte vad det beror på och således inte prognosen. Något neurologiskt, för hon har problem med balansen. Det går inte att lasta henne och åka in till Ultuna (universitetsdjursjukhus) således.
Jag fick veta det i torsdags och grät hela kvällen. Kaja gick runt och sa "Wickie lessen". Idag var jag ute och gav godis och klappade. Ilon började skrika så jag hann inte umgås så mycket. Wickie såg rätt normal ut men gick undan och var stel i bakbenen. Hon åt morot, knäckebröd och (knyckte åt sig) min tartexmacka med god aptit, vilket borde vara ett positivt tecken.
Hon fyller 20 i sommar och är ingen ungdom, men jag är inte alls redo att förlora henne ännu. Jag har känt henne halva mitt liv! Längre än de flesta av mina kompisar.
Jag red en annan häst då för femton år sedan. En travare i samma stall, men jag tittade alltid på Wickie och ibland klappade jag henne och gav godis i smyg. Hon hade ju min favoritfärg, skimmel, och dessutom var hon dressyrhäst. Travaren jag red på skulle säljas och jag var rätt ledsen. Då frågade Wickies ägare om jag ville börja rida Wickie istället. Hon hade hört att jag var intresserad av dressyr. Jag blev överlycklig och pirrig och kunde inte hålla mig utan hoppade till bussen hem. Jag hade dåligt samvete för att jag var så GLAD trots att travaren skulle flytta.
Första gången jag red ut själv drog hon med mig och hoppade upp på vägen och precis då kom en bil. Allt gick bra men hon är ingen lättriden häst. Hon är bara 158 cm hög men känns mycket större eftersom hon är lång i kroppen, och väldigt stark. Jag hade mest ridit ponny och nätta stora hästar innan.
Jag har lärt mig rida henne nu, såklart. Jag har ridit passage, piaff, galoppiruetter och galoppombyten. Hon kan så mycket och jag har lärt mig massor av att rida henne. Vi har galopperat i skogen och mött rådjur, och tränat på volten i många timmar. Jag har slängt upp vänner och familj på hennes rygg, och ridit under båda mina graviditeter. Jag har jagat henne i timmar i hagen för att hon vägrat komma in, och ryckt flera kilo man säkert. Kaja har stått under magen på henne med en borste.
Jag ska bli religiös och börja be till högre stående makter att det går över. Att hon blir bra. Hon har så mycket kvar. Men framförallt har jag ingen lust att vara utan henne. Världens bästa.
måndag 4 mars 2013
"Skrik då, om det är så kul."
Mvh,
Dåligt tålamod
fredag 1 mars 2013
Är ingen robot, men ...
Inte nog med att man inte ser vad det står på Bloggers ordverifiering; även om man ser kan man inte skriva i det. Jag läser många bloggar i mobilen men jag orkar inte ordverifieringen. Speciellt inte eftersom rutan man ska skriva i låser sig när man pekar och man måste rulla ned för att läsa ordverifieringen. Så då måste man trycka bort tangentbordet och peka i rutan igen och då hoppar texten ur synfält igen. Och då pekar man och då låser sig rutan. Ja, man måste helt enkelt memorera verifieringstexten för att kunna kommentera. Orka ...
Första mars
Första mars! Det är vår! *rusar ut i converse och jeansjacka* Nej. De gör jag inte för jag har ingen jeansjacka, och snön ligger slaskig och omysig på marken. Men det känns ju vårligt. Mars, april har knopp i håret! Heja snödroppar, krokus och vårsolen.