fredag 28 februari 2014

Önskerubrik: Tvångstankar jag har

Jag vet inte om jag skulle kalla dem tvångstankar, men följande är saker som jag gör fast jag kanske rationellt vet att det inte är så rimligt.
  • Jag är jätterädd för att flyga och skänker alltid 100 kr till välgörenhet om jag överlever. Berättar även detta för Gud så att han ska hålla en vakande hand över planet. 
  • Jag vill känna om dörrar är låsta fast jag precis låste. Även bildörren trots att jag SER ATT DEN ÄR LÅST
  • Jag knackar tre gånger på ryggen om jag går eller cyklar över en A-brunn (är 31 år gammal)
  • Jag måste ta i trä om jag tänker en domedagstanke. 
  • Jag måste tvätta händerna om jag känner att de är kladdiga. Får samma impuls med blöt diskbänk eller dylikt.
Rubrik önskad av Sara

torsdag 27 februari 2014

Nä nu tror jag Gud står och pissar mig i ansiktet

Åkte och handlade för mastiga 1400 kr och unnade mig en ynka guldnougat för 7,50 kr. Jag har PMS och dessutom har min iPhone gått sönder så det var jag verkligen värd förstår ni. Så är den borta? Försvunnen. Väck. Så deprimerande. Samma dag som telefonen rök. Stackars, stackars, stackars mig. 

Fuck me

Gissa vem som krossat glaset på sin nya iPhone. Samma geni som skriver detta blogginlägg. Hatar mig själv.

Tillägg: Det kostar 1699–1999kr att reparera.

tisdag 25 februari 2014

Jag föraktar svaghet

Den här tönten har snorar som en apa, hostar och har haft ont i halsen i en vecka. Nu även feber. Så fånigt. Orka vara sjuk. Att vara sjuk är för de svaga! Och jag hade bokat ridlektion, nu kan jag säkert inte rida imorgon.

Min normala kroppstemperatur är 35.8 grader (är vampyr). Har alltså feber när jag har 36.9. Tufft va? Kaja slog mig med över 38 grader men barn har väl högre temp. Hon slutar äta när hon är sjuk så S köpte hampaprotein och lurade i henne det i en smoothie. Jag hotar med att åka till sjukhuset och sondmata. Det är ju lite olika hur pedagogisk en är. *host* 

À propos sjukdom – idag ramlade en torr snorkråka ur min näsa när jag stod lutad över en elevs och hjälpte. Den landade på bordet så jag fick svepa bort den. Så äcklig fröken. :c 

söndag 23 februari 2014

Halloj!

Nu trodde alla att jag dog under flygningen, va? Se, det gjorde jag inte! Däremot så var det så mycket dimma att planet inte kunde landa. Det försökte alltså, och sjönk mer och mer för att ba VROOOOM lyfta igen. Dog av skräck. Vi fick ta en detour till Malmö vilket sinkade oss två timmar. Så jet set av mig att resa i över fyra timmar för att jobba tre. Aja.

Det har också varit sjukdom, fattigdom och elände som satt metaforiska käppar i blogghjulet. Ja ni vet, liffspusslä! Jag har även fastnat på en önskerubrik. Den ska handla om varför jag är ihop med min kille. Har svårt att skriva om det ämnet av någon anledning. Känns för sliskigt/romantiskt. Får lite kräks i munnen när jag ska skriva sånt. Får väl supa ned mig och ta tag i det.

Jag har haft lite feber i helgen, ont i en visdomstand, ont i halsen, snor och hosta och fan vet vad. En sorglig person. Jag tog med mig Kaja till apoteket och köpte även juice för 120 kr (rimligt). Sedan slank jag in på Tele 2 och skaffade en ny iPhone (blå 5c). Min beslöt att lägga ned i lördags morse. Funkar inte att starta den på något vis. Tur för den att jag nyss förde över bilder ... Nu måste jag installera tusen appar igen, suck, samt betala 175 kr mer i månaden i 2 maderfakking år.

Önskerubrik: Varför jag och min kille är ihop

Vi är ihop för att han är snäll, gullig, fördomsfri, öppen, chosefri, mjuk, rar, snäll mot djur och barn och allmänt bra. Han tycker inget är äckligt och konstigt. Han tycker om att upptäcka nya saker, och är positiv när jag kommer med förslag. Han lyssnar alltid noga, och är eftertänksam när han pratar. Han är oftast medgörlig vilket är en egenskap jag uppskattar. Hatar fan folk som ska sätta sig på tvären för sakens skull. Skulle ej stå ut. Han lagar god mat och alla vet ju att vägen till en kvinnas hjärta går via magen.

Mitt första intryck av honom var: "Oj vad gullig?!"

Han är väldigt lik mig på vissa saker, och min motsats när det kommer till andra saker. Jag ser oss lite så här:
Hahahahaaha.

Nä, tror en på stjärntecken ska vi inte alls passa ihop, eftersom den självständiga vattumannen inte ger kräftan all den bekräftelse hon behöver, men det har gått bra hittills (5 år and counting) och överlever en vabruari överlever en allt. :-)

(Haha den smileyn? Så ful.)

Okej jag kan inte riktigt hantera detta ämne? Vad fan ska jag skriva? Är rätt oromantiskt lagd och blir lite kräkfärdig av ömhetsbetygelser (min kille också!!!!!!!!!) Bju'r på en bild istället.
Så rädd. Han får inte ta förrän jag säger "varsego". 
Rubrik önskar av Maria.

måndag 17 februari 2014

Gotta go to work then hurry home

Kom till jobbet innan jag börjar ivrig att börja en ny arbetsvecka trots mycket lite sömn och möts av att jag ska åka på en jobbresa (HATAR att flyga) och sedan av en designmall som var så ful att jag nästan började gråta. Jag tappade definitivt gnistan. 

1) Är detta en normal reaktion?
2) Vad ska jag göra? 

Funderar på att låta mig smittas av vinterkräksjuka. :D

:C

fredag 14 februari 2014

– Får jag följa med?

Idag skulle jag åka och handla. Kaja hade precis vaknat och jag såg lite fram emot en stund för mig själv. Kanske köpa godis eftersom jag skulle vara ensam med barnen på kvällen. Ja ni vet. Men så kommer Kaja:
– Får jag följa med? 
Jag kan ju inte säga nej till det lilla nyllet. Så jag installerade hennes bilstol och så drog vi till Willy's. Jag har aldrig kört själv med henne förut men hon är ju stor och så. Hon tyckte det var jätteroligt, lyssnade bra på parkeringen och fick en egen liten vagn som hon körde runt i butiken. Hon gjorde precis som jag sade, tog inte någon vara på eget initiativ och fick inga utbrott. Så himla duktig. På hemvägen tyckte hon det var så roligt att åka bil att hon ville åka en extrarunda. Fick dra till rondellen och vända. Det tog lite längre tid förstås, men det var det värt. Det enda jag ångrar är att jag inte smusslade ned något gott i korgen ... Hehe. 

Unhappy Valentine's Day

Inatt div vi inte mycket, det ska gudarna veta. Efter att barnen väckt varandra hit och dit gick S ut i vardagsrummet med Ilon och jag och Kaja låg kvar i stora sängen. Det var gnäll och yl och "sjung en sång", "ja'll* ha lilla fölet", "ja'll ha VATTEN", ja'll ha rosa tutt" i evighet eller till kanske 3? Sedan kom pappan in med Ilon vid 6. Hon ville amma. :) Det var svårt att sova med två barn och amma det ena. Så bet hon mig hårt i bröstet och jag slängde henne inte i väggen men jag fortsatte inte att amma ska ni veta. Då skrek hon och väckte Kaja och sedan ja, sedan ar det inte så mycket att göra. Jag bryggde massa kaffe och vi satte oss och åt frukost. KRASH! hördes från vardagsrummet. Det var katterna som hade krossat ett glas och nin gröna Mumin-skål med Tofslan och Vifslan. Har dammsugit ett tag nu. Nu kan det bara bli bättre? 

*jag vill

torsdag 13 februari 2014

Jag tröttnar iblan på Underbara Clara av diverse anledningar, men egentligen gillar jag ju henne. Det här tycker jag var huvudet på spiken!
Jo, jag tycker att kvinnor ska tjäna lite minde [sic] än män för samma utfört arbete. Jo, jag tycker att det ska vara lite svårare att få ett jobb om man heter Muhammed. Inte mycket svårare, men en aning svårare. Jo, jag tycker att det är bra att manliga förskolepedagoger blir lite misstänkliggjorda sådär i allmänhet på jobbet. Jo, jag tycker nog ändå att en liten gnutta skuld ska ligga på den kvinna som våldtas, för hur hon valt att klä sig. Jo, jag tycker ändå att det är rätt så bra att barn till arbetslösa föräldrar inte riktigt har råd med vinterkläder. De ska inte frysa ihjäl, men det är rimligt att de fryser. Det får ju inte bli för jämställt!
Läs hela inlägget Jämställdheten som gick för långt här.

Önskerubruk: Allt om min sommarstuga


Min sommarstuga är ett litet fritidshus som ligger 8 mil härifrån. Det går att åka dit med bil, men äver tåg och buss. Det tar ungefär en timme att köra dit. Huset är byggt 1954 och ser inte ut att vara renoverat sedan dess. Det är brunt och grönt men vi ska måla det falurött med vita knutar.
Gardinerna från 50-talet är kvar. Så gulliga!
Tomten är inte så jättestor, men lagom. Själva området huset ligger i är ett fritidshusområde. Det är små grusvägar där hastighetsbegränsningen är 20 km/h. Det ligger precis vid kusten och till området hör en jättestor strand, men badbrygga och småbåtshamn. Vi har en egen båtplats som hör till tomten.
Småbåtshamnen
Stranden. (Det finns en brygga också.)
På tomten finns förutom boningshuset en gäststuga, en mulltoa och en redskapsbod. Eftersom huset är pyttelitet kommer vi att sova i gäststugan tills vi har haft råd att bygga ut huset. De små husen är byggda av den tidigare ägaren, och helt nya och fina.
Gäststugan
Det roligaste med min sommarstuga är att jag har köpt den med min syster, så vi och våra barn kommer att kunna hänga hela somrarna. Vi bor ju redan i samma trappuppgång, men det kändes lite långt med två trappor emellan oss. Våra barn älskar att hänga med/hos varandra så att tussa ihop dem under samma tak känns som ett vinnande koncept.
Min syster och systerdotter
Tycker ni att det blir för mycket prat om släkt? Håll i er nu. Anledningen att vi valde det här huset är vår moster. Hon tipsade om att huset var till salu. Hon och min kusin och bästis Leila äger nämligen huset som delar gräns med vårt hus. Leila och hennes barn bor i Frankrike vilket är härligt (för vi kan åka dit och hälsa på) och sorgligt (för det är så långt). Nu kan vi hänga hela somrarna. Hennes flickor är födda samma år som mina, och kusinen på bilden ovan året däremellan så jag gissar att de fem kommer att ha SVINROLIGT hela somrarna. Min mammas kille har sin gård rätt nära (i landemått mätt) så hon kan ganska lätt komma dit också, och plats finns hos min moster om det är trångt hos oss.
Kaja och mitt kusinbarn,
och Leila svishar förbi med ett
kusinbarn till i magen i bakgrunden

Leila och min kille
Ja, ni kan förstå att jag längtar "en del" till sommaren. Jag kommer nog att vara där massor redan innan det blir sommar, eftersom min arbetsvecka slutar redan torsdag efter lunch. Jag blev alldeles pirrig av att skriva det här! (Jag ser framför mig att jag packar in ungarna i bilen, tar på mig solglasögonen och trampar gasen i botten. Synd att jag är rädd för motorvägen.)

Samma procedur som vanligt – har jag missat något, frågar ni! 
Golden retrievern Malla och moster i småbåtshamnen. 
Rubriken önskad av Maria

onsdag 12 februari 2014

Önskerubrik: Rättvisa hemma

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men en av de första sakerna som jag tänker på är föräldraledighet. Med Kaja var vi hemma lika länge. Jag började jobba lite i januari när Kaja var 7.5 månad, sedan ökade jag på och jobbade mer och mer under våren 2012, och jobbade 80 % tills Ilon föddes. Jag tror att jag har tagit ut några fler dagar än min kille för Kaja, eftersom julen kom och det blev knäppt att börja dra igång något när terminen nästan var slut.

Med Ilon började jag jobba lite hemifrån redan när hon var 4 månader. Det var psykiskt jobbigt att börja så tidigt. Jag var inte riktigt redo att lämna henne så länge. Det konstiga var att det snarare var avstånd, än att vara borta lång tid, som var det jobbiga. När jag jobbade hemma kunde jag sitta i fem timmar utan henne, men ju längre ifrån jag var desto kortare tid kändes bekväm. Nu är Ilon hemma med sin pappa tills hon börjar på förskolan i augusti. Vi kommer att ta ut lika många dagar med Ilon. 

Det obetalda arbetet i hemmet tror jag också att vi har rätt bra fördelning. Det blir ju så att den som är hemma med barn får göra lite mer, men eftersom vi varit hemma lika mycket så blir det rättvist i längden. Nu gör min kille det mesta av städning, tvätt och matlagning. Det är nog så att min kille går ut med soporna oftare än jag eftersom jag hatar att gå ut med soporna, och jag har lite lägre smutströskel än han så jag börjar dammsuga oftare. Han dammar saker, vilket jag nästan aldrig gör, men jag städar toan oftare. Jag har inte mätt, men oftast gör vi saker samtidigt. Om jag städar undan efter middagen så börjar han förbereda barnen för sängen. Om han dammsuger, är jag ute med barnen. Vi delar upp det helt enkelt, så vi gör tidsmässigt lika mycket men vi kan välja vilken syssla vi är mest sugna på. Jag tycker att det känns rättvist.

Nätterna, nätterna. När Ilon mår okej så sover hon några timmar i sin egen säng, men vill komma upp på natten och amma och sova med mig. Det fungerar oftast bra, men ibland inte. Då somnar hon inte om och så försöker jag med andra bröstet. Det brukar sluta med att Ilon slår mig och jag blir arg, vänder mig om, hon börjar skrika, min kille väcks, han blir arg, någon av oss gör något med Ilon så att hon somnar. Ibland turas vi om, om det tar lång tid. På sistone har han tagit Ilon i babysittern och sovit i vardagsrummet med henne. Om vi skriker åt varandra är det oftast på nätterna. Det är inte roligt med nattsuddande barn, men det visste ni väl redan. Jag tror att det viktigaste är att bestämma hur en ska göra. Det har inte vi gjort så vi skriker i sömndrucken affekt. Rekommenderas inte!

Jag försöker komma på något som inte känns jämställt/rättvist och kommer på två saker.
   Det första är egentligen överspelat, men när jag var gravid/heltidsamma var jag av förklarliga skäl mest hemma. När jag var gravid med Kaja bodde vi inte ihop ännu. Under de här perioderna har jag känt mig väldigt ensam. Han har kunnat sticka ut på saker och jag har inte orkat/velat/kunnat. Jag har velat ha sällskap, men tänkt att jag skulle vara en bitch om jag sagt att han inte fick gå ut på något roligt en kväll bara för att jag inte orkade/ville/kunde. Som gravid brukade jag ändå somna i soffan ca 20:30 – inte så roligt sällskap. Jag önskar dock att jag kanske hade sagt att det kändes deppigt att sitta ensam själv så många kvällar som det ändå blev (han jobbade kväll när Kaja var ofödd och spädbarnstiden). Det är ju så att mamman har en lite annan sits under graviditet, förlossning och amning än pappan.
   Det andra är, att det alltid är jag som har koll. Jag vet vilka bilbarnstolar som är plustestade, vilken klädstorlek barnen kommer att ha i sommar, vilka deras fyra sista siffror är, var PKU-test är, vilka faktorer som spelar in vid PSD, vilken vagn som är bäst, när vi ska till BVC nästa gång et.c. Jag köper blommor till förskolepersonalen (även de i köket, Jonna!), jag jobbar på barnklädesloppis och går med i barnvagnsgrupp på Facebook för att kunna hitta den bästa vagnen.
   Jag vet och gör allt det eftersom jag är ett kontrollfreak som måste göra/veta allt själv för att inte få panik, men det är också en börda att inte kunna släppa kontrollen och lita på den andra föräldern och dela på ansvaret. Det är lite dubbelt – jag kanske inte släpper på kontrollen så att han kan ta den heller. Det kan även bero på att han är rätt bra på att skjuta upp saker, hehe ...

Ja, det var det. Har jag missat något ni undrar?

Rubrik önskad av Helena. 

tisdag 11 februari 2014

Biss och Kajs

Mitt kära barn hade missuppfattat deras namn något. 
–Men mamma vad heter de? Piss och Kajsa?
Jag skrattar fortfarande åt det.

fredag 7 februari 2014

Mmmm

Det är fredag, jag har köpt en flaska vin, tulpaner, veganost och ska nu hem och göra lasagne. Är obeskrivligt nöjd med livet. 

torsdag 6 februari 2014

Önskerubrik: Att vara veganfärälder

Helena har önskat att jag skriver om det här ämnet. För mig är det inte så komplicerat, egentligen. Jag har varit vegan sedan jag var 18 ungefär, med några laktovegetariska avbrott under de första åren. För mig var det självklart att mina barn skulle vara veganer, så självklart att jag blev chockad när någon första gången frågade om mitt (då ofödda) barn också skulle vara vegan. Jag antar att köttätare aldrig får den frågan, utom möjligtvis personer som äter LCHF. Kaja är nu närmare tre år och Ilon är ett och jag tycker att det har gått bra att vara veganfärälder. Oväntat bra. Jag var aldrig orolig för egen del utan för vad BVC, förskola med mera skulle säga.

Kaja äter inte heller lika ivrigt som Ilon, så jag har varit orolig för att någon ska säga att hon är 'undernärd' på grund av vegankosten. Men hon är inte ens pytteliten, bara lite kortare men ändå inte mini enligt kurvan. Hon älskar frukt, ris och bönor och andra nyttiga saker så hon är ett väldigt hälsosamt barn, om än liten. Hon tycker nog mer om frukt än godis, glass och sånt (även om hon inte fått smaka så mycket godis). Om jag ska muta henne så får hon färska blåbär, lyxig färskpressad juice, vattenmelon eller mango.

Ilon älskar mat, men är inte lika hälsosam som Kaja. Hon äter gärna Fry's sojakorv, pasta, macka med tartex, majs, avokado och andra mer processade livsmedel. Hon gillar dock all frukt liksom Kaja men är inte lika besatt. Ilon ammar en del fortfarande, främst kvälls-/nattetid. Hon äter också berikad gröt. 

Båda får veganska barnmultivitaminer som de glatt knaprar i sig varje morgon. Det är högtidsstunden på dagen, när de får sin vitamin. Kaja äter också algoljekapslar för omega 3/6 som hon tuggar sönder innan hon äter upp dem. Hon kallar dem "solägg" och blir besviken om vi inte har solägg hemma. 

På BVC har de inte sagt något om att vi är veganer, eftersom barnen växer och utvecklas som de ska. Jag fick en tid med dietist men kunde inte gå, och så rann det ut i sanden. 

På förskolan var personalen i köket lite orolig över veganmaten men jag pratade med dem och upplever att det har gått bra. Kaja verkar inte bry sig att hon får annan mat, annan "mjölk" och annat bordsmargarin än sina kompisar. Hennes favoritpedagog åt skinka en dag (hon äter LCHF och har med sig egen mat) och då blev Kaja upprörd? Äter du grisen? Är grisen DÖD?? Hon har pratat om den där skinkan många gånger efter det. Jag minns själv första gången mamma förklarade vad kött var. Tyckte precis som Kaja att det var ytterst bisarrt och hemskt att djur dödades och åts upp. Nu är jg väl lite härdad, men det första chocken? O'boj. 

I framtiden tror jag att det blir svårare, typ när de vill äta hemma hos kompisar, gå på kalas eller så. Jag tror att jag i möjligaste mån pratar med föräldrarna och skickar med något veganskt om det går, men om de på ett kalas jättegärna vill äta något laktovegetariskt godis eller tårta med mjölk så kommer jag inte förbjuda dem. Jag har tänkt att jag berättar hur djuren har det och varför vi inte äter djur, och så får de själva bestämma hur de gör. 

På kalas hittills har jag tagit med egen "tårta" (muffins, färska bär och spraygrädde) och Kaja har varit överlycklig. 

Min familj är vegetarianer och veganer och min övriga släkt som äter kött är inga köttivrare utan äter gärna vegetariskt/veganskt så slöktsammankomster är aldrig något problem. Jag har kompisar som äter kött också men de är ju såklart inte heller dumma i huvudet (då skulle vi inte vara kompisar obviously). 

Sammanfattningsvis är det inte svårare att vara veganfärälder än att vara förälder i allmänhet, och det har gått över förväntan. Hur det går när barnen blir större får tiden utvisa. 

Har jag missat något? Fråga! Svarar gärna på frågor om detta. :)

Rubrik önskad av Helena. 

Gör det också, annars skäms jag kanske ihjäl

Jag fick en kommentar som antydde att jag är/varit improduktiv på bloggfronten, vilket kan innehålla något korn av sanning. Jag jobbar rätt mycket (70 %), barnen är som de är med sjukdomar, tandsprickning och ett sjujävla humör. Dessutom brukar jag somna i soffan med Ilon vid min barm vid 21-snåret. Inte så mycket bloggmaterial alltså. 
   Jag trodde inte att någon läste min blogg längre heller på grund av kommentarstorka, men det är möjligt att det hänger ihop med det inte så frekventa bloggandet. 
   I alla fall, tänkte jag, att ni ska få bestämma vad jag ska skriva om! (Det här är antagligen sociala medier-självmord eftersom kanske ingen läser längre, haha.) Men skriv en rubrik i kommentarsfältet så gör jag ett inlägg om'et! Alla delar i mitt spännande liv kan inte vara omskrivna ännu! Så kom igen, skriv en rubrik, så bloggar jag. Puss