fredag 30 maj 2014

Svaret är ja

Jag äter en avsvällande medicin just nu som en ABSOLUT inte ska kombinera med kaffe. Jag fick dricka lite på morgonen men inget på eftermiddagen. Både läkaren och apotekaren varnade mig. Idag drack jag 1,5 kopp vid halv fem.

Om jag ändå höll på att somna när jag lade barnen, och däckade som en klubbad säl vid halv tio? 

torsdag 29 maj 2014

Tetris

Alltså, min lille katt. Han var så jobbig tidigare idag – skrek och sprang framför mina fötter. Han ville gå ut men jag visste att det var för kallt för honom. Till sist släppte jag ut i alla fall pga stod ej ut med tiggeriet. Jag var även rädd att hans vrål skulle väcka sen yngre delen av familjen. Så satte jag mig och ammade/sövde Ilon i soffan och 3 minuter senare hoppar han upp på balkongen och vill in men jag kan inte öppna då eftersom jag söver baby. Någon timme senare "pratar" (läs: väser) jag med min bror i telefon. Då hör jag ett avlägset tjut utifrån (är rätt döv på grund av vatten bakom trumhinnan på ena örat och vaxpropp i andra). Det är min lille katt som sitter på parkeringen och stirrar på köksfönstret. Då har han fattat att vår lägenhet har fönster åt två håll och att jag, eftersom jag inte är i vardagsrummet (där balkongen är) måste vara i köket. En endaste gång har jag ropat på honom genom köksfönstret och så minns han det och går dit och ropar på mig? Tycker han förtjänar katternas nobelpris för denna insats. 

När han kom in hade han något kladd (motorolja?) på huvudet så jag måste tvätta honom med våtservetter. Min baby. 

onsdag 28 maj 2014

Sov!!!

Hatar barn. 

Skoja! 

Eller ...?

tisdag 27 maj 2014

Dövstum på konferens

Jag har varit sjuk i en vecka men jag har struntat i det eftersom jag har så mycket att göra. Jag sprang blodomloppet, åkte till Katrineholm och red, och var på landet och badade i havet i helgen. Dock fick jag igen för det. I lördags vaknade jag 5:58 med öronvärk som gjorde att jag inte kunde somna om. Jag hittade en alvedon i väskan, men sedan fick jag åka och bunkra upp med mer smärtstillande. Jag åt det hela lördagen och på kvällen när jag lade mig så "frasade" det till och rann ut något. Jag hade lite blod på tummen när jag vaknade. Dagen efter hade jag inte ont men hade lock för örat och lite ont ibland. Igår och idag har jag varit på konferens och hört ca 50 % av vad jag brukar (och då har jag redan dålig hörsel). Igårkväll hade jag dessutom ont i halsen och imorse när jag vaknade hade jag ingen röst så jag har kraxat som en kråka hela dagen. 
Utsikt över havet på hotellet. 

Jag ringde 1177 och fick en tid på närakuten ikväll. Sjuksköterskan trodde att det var ett virus och han sa att jag nog behövde antibiotika fånga troligtvis spräckt trumhinnan. 

Jag ska åka till Göteborg i jobbet på måndag men jag kan inte flyga om mina öron är så här. Jag har problem att tryckutjämna när jag är frisk så jag kommer dö av detta. 

Jag har mina barn att tacka för detta virus. Ilon äter penicillin för öroninflammation nu. Stackare, hon kanske blir öronbarn som jag. Hoppas inte. 

torsdag 15 maj 2014

Feberfri!

Nu har Kaja sovit i 11,5 h utan alvedon och har 36.5 i temp. Skönt!

onsdag 14 maj 2014

Idag var jag på barn-akuten på Akademiska sjukhuset för första gången. Kaja hade 39.5 i feber och flämtade, och kvällen innan hade hon hostat så hon spydde i sängen. 

Vi tog bilen dit för jag tänkte att det var smidigast när hon var nyvaken och superfebrig. Hahaha. Jag fick cirkulera kring hela sjukhuset i ca 20 minuter eftersom de bygger överallt så vägar och parkeringar är avstängda, och till sist fick jag parkera i ett parkeringshus som kostade 30kr timmen. 

Väl inne var vi på fel sida av sjukhuset så jag sprang omkring med Kaja som ville bli buren, väskor, jackor, My Little Ponies etc med lite dödsångest (får det lätt sedan jag fick barn och sedan pappa dog). När vi väl kom frammtill Barnakuten var jag beredd på en evighetslång väntan men vi fick komma in direkt och en sjuksköterska mätte EKG, temp., syresättning och lyssnade med stetoskop. Jag hade lovat Kaja en glass i ett svagt ögonblick, och då fick hon en glass (piggelin) och Alvedon av den snälla sjuksköterskan. Hon glufsade i sig sin piggelin. Har aldrig sett henne äta så snabbt. 

En läkare och två studenter kom sedan (det kanske hörs på namnet att Akademiska är ett universitetssjukhus) och undersökte Kaja. Hon blev lite överrumplad av att de var så många men det gick bra, men hon var tyst (händer annars bara när hon sover). 

De sade att Kaja skulle röntgas för att utröna om hon hade en främmande kropp i lungan, eller kanske lunginflammation. Innan vi gick kom den snälla sjuksköterskan tillbaka och skulle ta ett litet blodprov i fingret. Kaja är rätt smärttillstånd och brydde sig inte alls om blodprovet med blev arg när hon skulle få plåster (hon hatar plåster). Haha, lilla knäppis.

Sedan gick vi till röntgensvdelningen och nu kickade Alvedonen in för Kaja var pigg och glad och lekte i ett rosa plasthus. Hon tvingade även mig att sitta i plasthuset. Rätt snart fick vi komma in och röntga Kaja. Hon fick ta två bilder, en bakifrån och en från sidan. Sedan väntade vi ännu mer och jag blev hungrig och kissnödig och till sist kom de och frågade varför vi väntade, så när jag sade att vi väntade på svar fick vi till slut ett okej (att vi inte behövde ta fler bilder) och gick tillbaka till barnakuten för att träffa läkaren som i sade att de inte visste vad det berodde på, men att det inte var lunginflammation eller en främmande kropp i lungan i alla fall. Kaja sa att hon var hungrig så hon fick en Delicatoboll (det enda veganska) som hon klämde i bilen på vägen hem. 

Nu sover den lilla loppan. Jag är väldigt stolt över henne. Hon var så duktig och gjorde allt hon ombads göra. Nu hoppas jag att hon blir frisk snart för det vankas kalas i helgen!

tisdag 6 maj 2014

Idioti på flera plan

Jag överlevde min jobbresa! Det var 97 % mindre läskigt den andra gången. Borde börja flyga frekvent så jag överkommer min flygrädsla. Nä. 

Jag fick även åka taxi till och från flygfältet. När jag gick av stod en chaufför med mitt namn på en skylt. Kände mig som en lyxig filmstjärna, Julia Roberts allra minst!

Det som var tråkigt var taxichaufförerna. De var absolut inte otrevliga eller så, tvärtom! Båda kom från Mellanöstern och hade en akademisk examen och erfarenhet. Och körde taxi. Det är det tråkiga. Det är så jävla kasst av Sverige. Det kommer hit utbildad arbetskraft med erfarenhet, redo att börja arbeta och så får de köra taxi. Inget ont mot att köra taxi men det behövs ingen civilingenjörsutbildning för att göra det. Det är samhällsekonomiskt idiotiskt att inte utnyttja att ett annat land betalat för att föda upp och utbilda en människa (jag vet inte hur många miljoner det kostar med sjukvård och utbildning), för att inte tala om hur det känns för individen. Om vi faktiskt använde all kompetens som kom till Sverige skulle säkert invandringen gå plus minus noll men så länge lärare och civilingenjörer kör taxi får SD vatten på sin kvarn.

måndag 5 maj 2014

Jag är inte rädd, jag kan flyga

Jo, jag är rätt rädd. Flygrädd alltså. Jag har alltid dödsångest innan jag ska flyga. Mindre ju oftare jag gör det men ändå. Imorgon ska jag flyga igen i jobbet och har haft dödsångest hela dagen. Tänker att det är sista gången jag kramar mina barn, att det var onödigt att mitt cellprov var normalt eftersom jag ändå kommer dö i en flygkrasch och "vad är det jag vill göra mina sista timmar i livet?" Väldigt dramatiskt. Funderar på vad jag ska ha på mig när jag ska dö osv. Undrar om alla papper och försäkringar är i ordning, vem som ärver vad, tänker att det var onödigt att jag tog körkort när jag bara hann ha det i ett halvår innan jag ... Ja ni fattar.

Det är tråkigt, jobbigt och begränsande att vara så rädd. Kan en göra något åt det? (Jag vet att det är farligare att åka bil osv men det är någon sorts primathjärna som styr känslorna som tar över.)

Mvh, 
Dödsrädd för att leva, livrädd för att dö 

torsdag 1 maj 2014

Sista aprilvädret och att vara en tjej

Det är valborg och det faller ett vidrigt snöblandat regn. 

Jag var hos mamma med familj och kompisar på dagen efter en asgod brunch hos min syster. Sedan gick vi, och mina kompisar av hankön (se bild) skulle gå och hämta en väska eller något, och min kompis (av honkön) och jag gick och tog en öl. På gatan utanför baren kommer en person (av hankön) fram och börjar prata men går sedan. På baren som vi sätter oss på, som ligger 50 m från mamma, kommer det inom fem minuter tre personer (av hankön) och sätter sig och försöker inleda en konversation ca 100 ggr. På väg från baren mot bussen (ca 50 m bort) kommer ytterligare en person (av hankön) fram när min kompis stannar och röker. Han börjar fråga oss tusen saker, bland annat om vi är lesbiska, och börjar sedan röra min kompis. Jag blir lite irri och börjar gå och han går efter och är lite upprörd. Personer av hankön alltså. Sådana stämningssänkare. 

Fast på vägen hem räddade jag en sorgligt stockholmare (av hankön) utan mobilbatteri och tog en taxi som först lämnade honom (och då betalade han) och sedan fick jag åka hem gratis, hehe. Bara någon minut men ändå snällt av taxichauffören (av hankön)! 

Är ändå besviken på random personer av hankön och vädret. Undermåligt presterat.