fredag 21 mars 2014

Hästar

Jag började rida när jag var 6–7 år gammal. Jag var skiträdd innan varje lektion men tvingade mig själv att rida och var lika lycklig efter varje lektion som jag varit nervös innan. När jag var 12 började jag sköta en jättestor brun häst dom hette Ritz (e. Robin Z). Han är den snällaste häst jag mött. Han var över 170 cm hög och jag var ... inte det. Jag brukade krypa under hans mage när jag borstade honom. Han älskade att slicka och gick ofta med tungan ute. Tyvärr blev Ritz halt i spatt tror jag, och sedan belastningshalt fram och fick slaktas. När jag blev skötare blev jag i alla fall modig och klarade av alla bitska onda ponnys i stallet. 

Men nu, efter att ha ridit den extremt välutbildade och snälla Wickie i många år har jag förlorat min "mojo"! Jag är asnervös inför varje pass och hoppas att jag ska slippa galoppera – precis som när ja var 8. Men lika skönt är det efteråt när jag ändå har tvingat mig själv och vågat. Det är som med det mesta, värst innan. 

Idag skulle jag galoppera. Från första steget var W seg och trött och gick mot skänken. Jag fick bråka så mycket med henne. Bock, spark och spö men vi fick till galopp i båda varven till sist. Den sista galoppen i höger varv tig hon till och med frivilligt. Vi kom in i hörnet och så såg jag att hennes oss hade ramlat av. "Oh shit, paden ligger mitt i vägen!" hann jag tänka innan Wilda hade vänt på en femöring och jag låg i en vattenpöl. Ett djupt andetag och sedan upp igen. Jag slog mig inte alls och vi var nästan klara, så det gjorde inte så mycket. Men jag känner mig verkligen som en nybörjare igen, det vill jag lova. Får inte hästen att gå framåt, ramlar av och sådant. 
Ganska leriga och svettiga. 


tisdag 18 mars 2014

Önskerubrik: Så här såg mitt liv ut när jag var 11 år

När jag var 11 tror jag att vi precis hade flyttat till lägenheten som min mamma och mina bröder fortfarande bor i. Min yngsta bror föddes när jag var 12, så vid det här laget hade jag tre syskon. De borde alltså ha varit 6.5, 4 och 1 år då. Vi hade bott i en liten trea innan så det var "rätt" befriande att flytta till en större lägenhet. Jag fick ett eget rum!

På fritiden red jag lektion på ridskola en gång i veckan. Jag drömde om att få en egen ponny, läste hästböcker och  -tidningar och sådär. Jag kunde alla hästraser, hästfärger, tecken, kroppsdelars namn, tränsets och sadelns delar med mera. 

Jag hade en katt men hon gavs nog bort ganska snart efter att vi flyttat eftersom hon tydligt markerade att hon inte ville vara innekatt (vi bodde mitt i stan). Då fick jag två innekatter av raser europeiskt korthår, men de fick flytta när min yngsta bror föddes eftersom han riskerade att utveckla allergi. 

Jag gick på en rolig målarkurs en gång i veckan också. Först brukade vi få en övning, typ måla ett stilleben, och sedan fick vi måla fritt i olja. Det var härligt och vi fick alltid gott fika. Vi hade på oss målarskjortor, vilka var gamla herrskjortor med massa stelnad intorkad oljefärg. Det var två lokala konstnärer som höll i målarkursen, och de var så bra (men rätt vimsiga). Saknar lukten av oljefärg och den sunkiga, härliga ateljén (jag måste nog börja måla igen)!

Jag var duktig i skolan. Fick jämt alla rätt på läxförhör och så, vilket jag skämdes för eftersom det var töntigt att vara en plugghäst. Jag försökte knappt och fick ändå alla rätt. Trodde att resten av klassen var förståndshandikappad. 

Jag var verkligen inte en av "de populära". Jag blev inte heller mobbad eftersom jag är bra på att läsa av situationer och således undvika att bli utsatt, men jag var paria, eftersom jag var så fruktansvärt töntig (vegetarian, udda kläder, töntiga intressen m.m.) På bilden brukade jag dock få cred eftersom det ändå ansågs coolt att måla bra. På lågstadiet fick jag måla motivet till våra fritids-tröjor. En grankvist och en björkkvist i kors var det. /Nature_lover_82

Jag var rätt barnslig, känslomässigt, och kom i puberteten först när jag var 16 vilket kanske bidrog till barnsligheten på något vis. Jag och min kompis brukade varje rast gunga på en gunga som kallades "stocken", vi lekte fantasilekar och bakade kladdkaka när andra förlorade oskulden och härjade. 

När jag läser här ser jag att mitt liv inte har ändrats så mycket mer än att jag såklart är skitcool och mogen nu. 

Rubrik önskad av Sara

Detta inlägg handlar om *trumvirvel* barns sömn!

Jag är så trött på Ilons insomnings- och sovbeteende. Hon sov mycket bättre när hon var bebis. Nu håller hon på att krångla varenda j*vla kväll. Skrik*, kast och dylika protester. Hon vaknar flera gånger om natten. Jag vet att hon är sjuk och att hon antagligen har varit det de senaste månaderna (vabruari) men det gör inte det hela mindre irriterande. Hon har varit så bökig att den senaste veckan har min kille sovit med henne i vardagsrummet — hon i baby sitter (som hon snart växer ur) och han i soffan. Då kan hon härja på kvällarna för han kan sova till hennes skrik (inte jag) och han kan gunga henne till sömns i sittern. Jag får sova med Kaja vilket är som en dröm. Kaja vill nämligen ha lampan tänd när hon somnar så jag kan läsa en stund, och dessutom kan jag ligga på exempelvis rygg eller mage och måste inte ligga på sidan. 

Det verkar som att amningen, som förut var mitt bästa sövningstrix, numer gör henne pigg. Hon vill snutta i 150 år och till sist får jag nästan panikkänslor och tar mig loss. Då blir hon ursinnig och sedan börjar hon härja runt. Jag vill minnas att Kaja var likadan i denna ålder och då slutade jag amma henne (mest pga att jag var gravid). Ilons nattamningar slutar i alla fall ytterst sällan med att hon somnar om, men ganska ofta med att alla blir arga och hon får sövas i sittern. Om jag söver henne i sittern blir hon flamsig och börjar skämta, och så blir hon ännu piggare. Får nog sluta amma och femminutermetod:a skiten ur henne. 

Hälsningar,
Hjärtlös

*Obs! Hennes skrik är inte hjärtskärande och jättesorgliga, utan snarare gnälliga klagorop

lördag 15 mars 2014

Ilon också!

Vi bestämde att pappan skulle söva Kaja. Helvete vad hon skrek. Sedan klättrade hon ur spjälsängen och kom springande och sade uppfordrande: "Du ska läsa saga, mamma!" 

Ilon var hos läkaren innan och hon har också öroninflammation och har fått Kåvepenin frukt (luktar dock som Mordors avloppsvatten) och Mollipect (lika gott som uppspydd grapefrukt blandat med diarré). 

Det blir en kul vecka. Fast Kaja tog sina 5 ml Mollipect ganska duktigt för mig, och fick ett hallon direkt efteråt. 

fredag 14 mars 2014

Kåvepenin och mollipect

Kaja ska nu äta penicillin i en vecka och hostmedicin i 10 dagar. Båda medicinerna är jätteäckliga, flytande och hon ska ha rätt mycket. Idag krävdes det två fullvuxna för att få i henne dosen fast mycket är i håret också, och lite spydde hon upp pga ilskehosta. Vad roligt för hennes pappa som ska ge på egen hand hela nästa vecka ...

Excellent parenting today!

Idag var en sådan där dag då jag har undrat om det var en så bra idé att skaffa barn egentligen. Skrik, bråk och olika villkor som Kaja hittar på. Väldigt slabbiga måltider. Nu sitter jag på balkongen och njuter i vårsolen, så har min kille en äcklig bumpsamling som ligger och stinker så inte ens det kan jag njuta av. Verkligen vidrig stank. I en trasig glaslykta=mycket barnvänligt. 

Ilon somnade själv. Hon bara skrek så jag blev irriterad och gick från vagnen för att fixa något så sov hon när jag kom tillbaka. Happ. Kaja försöker med bara en saga till/bygg en koja av täcket/jag vill ha en tutt till/sjung för mig, så jag gick därifrån också. Hon har tid på en vårdcentral i stan 16:15 så det vore bra om hon sov innan. Har lovat henne en ny Schleich-häst om hon gapar för läkaren ... 

torsdag 13 mars 2014

Parkering

Jag hade tänkt blogga fint inlägg med bilder från kamera samt film på säl men eftersom jag är världens slöaste person så får ni kanske det till sommaren. 2015 alltså. 

Nu sitter jag i alla fall på banken som ligger i ett industriområde. Det är lättast att ta bil hit. Så det gjorde jag. Var asnervös innan. Sedan när jag skulle parkera så stod två byggjobbargubnar på parkeringsplatsen och parkera är inte min starkaste sida ska ni veta. Ah så jag höll på att åka fram och tillbaka, bilen rullade fast jag inte ville, körde upp på någon kant. Gubbarna stod och glodde men jag såg inte deras ansikten. Så pinsamt. Borde typ ta körlektion och träna på parkering men jag törs inte eftersom de antagligen återkallar mitt körkort då. Nu ska jag köra till affären. Hej.  

måndag 3 mars 2014

Fluor

Produkter med fluor. 
Ja jag tänker inte mässa om att använda fluor eller inte (eller jo, det är ju ett av de vanligare grundämnena i jordskorpan så jag kan inte tänka mig att det är så farligt för människor som vissa vill få det att framstå) utan jag ska nu RASA över stavningen som bland annat Kitty gör; flour. Det var dock tre på Insta som gjorde att jag ilsknade till först.

Om någon tycker att det är skitsvårt att stava kan hen prova uttala det. Flu-ååååååår. Inte flååååååur. Fluorine på engelska tror jag. Hej svej.
Flour, eller mjöl på svenska.


söndag 2 mars 2014

Chèvre

Har precis sett chèvre stavas såhär: chevré och såhär: chévre inom loppet av 10 minuter. Är ursinnig. Chèvre betyder för övrigt get. Det uttalas typ "chäävR" (skorrande r).

Sitter och säger Chabichou du Poitou och skrattar nu. Låter så jävla löjligt. 

lördag 1 mars 2014

Önskerubrik: Så trodde jag det var att ha barn innan jag blev gravid

När jag var gravid med Kaja, var jag så fokuserad på att jag skulle föda barn att jag lite försköt tankar på att jag sedan skulle ha ett barn. Lite korkat kan tyckas, men sådan är jag. Jag gick runt och tittade på skötbordet, spjälsängen och barnvagnen och tyckte att det kändes ytterst surrealistiskt att det skulle bo ett barn hos oss. Jag kunde liksom inte föreställa mig hur det var, men det här var väl sådant jag hade hört:

  1. Jag skulle aldrig någonsin få sova mer och vakna klockan 5 på morgonen som senast
  2. Jag skulle förändras som person, liksom mina intressen
  3. Jag skulle bli fet av graviditeten och inte lyckas gå ned det
  4. Jag skulle bli uppstyrd
  5. Jag skulle gå upp tidigt och göra saker innan lunch på helgerna
  6. Jag skulle älska barnet/-en obeskrivligt mycket och bara tänka på hur mycket jag älskar mitt barn
  7. Jag skulle få en ny mening med livet
Inget av det stämmer helt. 
  1. Mina barn har som spädisar sovit gott och länge på natten. Kaja är fortfarande lätt att lägga och vaknar inte ofta på nätterna. Om Ilon kan jag inte säga detsamma men jag tror (hoppas) att det är undantagstillstånd p.g.a. vabruari med sjukdomar, bristande rutiner (p.g.a. vab) och tandsprickning. Idag väckte Kaja mig 8:52 och Ilon vaknade strax efter. 
  2. Jag är samma person, fast med barn.Jag går ut och blir full mer sällan. 
  3. Jag blev fet men har nog gått ned det mesta. Magen hänger som en rynkig gammal kalkon dock.
  4. Jag är mer uppstyrd nu. Jag är så illa tvungen. Jag tycker att det är skönt. Jag är mer effektiv också, jag kan liksom inte söla bort tid. 
  5. Ibland går vi upp tidigt, ibland inte. De måste äta lunch och sova lagom tills alla är frukosterade, sanerade, påklädda och nybytta så det är inte alltid en hinner. 
  6. Jag älskar dem såklart men jag går inte och tänker på det. Det är som att jag älskar mina syskon eller min mamma, jag tänker sällan på det; det bara är så. 
  7. Nja. Jag tror inte att barn är meningen men livet, och livet utan barn är meningslöst (det trodde jag inte innan heller) men kanske har jag omvärderat vad som känns meningsfullt. Jag tänker dock inte så ofta på "meningen med livet". Se punkt 2.
Jag råkade publicera det här innan jag skrivit klart, så jag redigerar/skriver klart nu i efterhand. Rutinerat värre. 
Önskad av Sara.