söndag 15 maj 2011

Förlossning!! Skitalångt inlägg

Hej bloggy!
Jag har varit lite upptagen med att föda barn, amma, bli soven på och sådär så jag har inte hunnit blogga! Men såhär då, i onsdags åkte min kille till jobet typ 15:30 och en timme senare hade mina vidriga oregelbundna värkar blivit mer regelbundna så jag sms:ade hem honom och ringde förlossningen. De ba "ät något först så kommer ni sen. Så vi åt och sedan körde min syster oss mot Ackis (det är Uppsalas akademiska sjukhus för utbölingar). Det var INTE skönt att åka bil så vi åkte 2 minuter sen måste vi stanna så jag fick flåsa. Folk ba glodde på fettsot som stod och dansade mot en bil och flåsade som bara den. Nåja, hoppas att det inte var alltför många som jag kände som såg min lilla turné. I alle fall, när vi kom till förlossningen var jag öppen 3 cm (snålt med tanke på 4-dagarssmärtan). Det kom en BM-student som sade "Och värkarna har börjat? Härligt!!" Hade kunnat döda henne där och då. Aja sen fick jag komma till en förlossningssal där jag festade loss på lustgas. Först var jag rädd sen blev jag hooked och den var min bästa under hela förlossningen. Jag hade ju inte sovit på 4 nätter så jag fick en epidural runt 11 kanske (obs ej så läskigt faktiskt, mest jobbigt att ligga still) och sedan upplevde jag frid på jorden, lycka och ingen smärta i ca 45 minuter. Sedan fick jag värkstimulerande dropp och då var friden över. Epidural hjälper ju inte mot när bébé tränger ner. Nåja, det förtsatte väl att öppna sig sedan och till sist var jag nästan öppen 10 cm och de ba 'flåsandas'. Här skrek jag rätt mycket och slog i sängen lite! :D Sedan sade de att jag fick börja krysta men det gick liksom inte för ongen hade inte åkt ända ner fick jag veta sedan. Min BM sade att de skulle försöka med sugklocka sedan och jag var ju lite väck här så jag tänkte typ "aja de kommer om en timme när de gjort det och det och ..." sedan kom en asasnygg förlossningsläkare in som hette Dr Stavros. Bara namnet, mina vänner. Både jag och min kille ba "har inte vi setts förr? jag känner igen dig?!" Dr Stavros ba "eh" var ej van vid den reaktionen av kvinna i utdrivningsfasen liggande i gynställning men ... man måste ju fråga. I alla fall så gick det på tre röda när Dr Stavros (älskar att skriva det) sugit fast klockan. Två krystvärkar så var hon ute. Som en champagnekork! Gula änkan ska hon heta därför. Nädå. Det var min förlossning det!
Hon föddes 03:43 den 12 maj och var 48 cm, 3275 g och är alldeles särskilt fin!!!!
Ska blogga mer om bebi sen!

3 kommentarer:

Maria sa...

Grattisgrattisgrattis! Du gjorde det! Heja! Åh, vad härligt och fint och bra och bäst!

Rosa sa...

Världens finaste bebi.

Olga sa...

Maria - ja, det trodde jag inte för 8 månader sedan ska du veta! Jävla coolt faktiskt.

Jorre - japp!!!!!1