torsdag 15 september 2011

Hellre havregrynsgröt tillsammans än oxfilé ensam

Jag är så sorglig. Kaja som alltid brukar somna punktligt som en schweiziskt gökur innan klockan åtta var ikväll lite vild och var vaken till efter nio. Eftersom min kille/Kajas pappa kommer från jobbet typ halv tio så kastade jag mig genast ut i köket och lagade mat med fläkten på högsta volym. Mobiltelefonen låg diskret nedkilad mellan några soffkuddar. Jag blev klar och dukade och pysslade och ba men var fan är karlsloken? (Kallar ALLTID honom karlsloken) Är han hos älskarinnan igen? Så tio över tio ringer mobilen och han ba "Fick du inte mitt sms? Jag är hos en kompis ..." Vad snopet va! Då hade det kunnat duga med  kladdkakemiddag, det säger jag bara. Inte måste man göra sig till med tofustroganoff för petite moi. (Dock att han sade förlåt! Men det är ju ändå en besviken känsla, det kan jag inte sticka under stol med.)

Annars var ju lillbrorsan här och fikade och beskådade sin systerdotter. Han bodde här lite i somras och det kändes jättetomt när han flyttade hem igen och vi 'bara' var tre i lägenheten. Jag är uppvuxen med fem syskon, mor, far och lite djur så jag är inte så bra på att vara ensam. Att vara för sig själv ett slag, ett par timmar, är ju jätteskönt men att komma hem vid tio på kvällen efter en hård arbetsdag till en tom, mörk lägenhet på 90 kvadrat kändes mest sorgligt. När jag har bott själv har jag gått ut mycket och träffat kompisar och blivit väldigt lappsjuk om jag stannat hemma en kväll. Jag trivs med storkok och barn och cykelutflykter och lite lagom vardagsrutin och att det är någon mer än katterna som bor med mig. Jag umgås nog bäst när det "bara blir" som med familj, kollegor, folk i stallet o.s.v., enbart för att jag är sämst i världen på att höra av mig till folk. Jag vill nog ha rätt många barn därför. Det är kanske mest praktiskt med max tre men VEM VET!! Jag kanske blir som min mamma och försöker få till ett sista, sjätte barn, i fyrtioårsåldern ... man får ju ett sjujävla flerbarnstillägg om inte annat.
Familjen, några timmar gammal

Inga kommentarer: