Nu borde det väl gå vägen!

Idag skulle vi åka till Skansen men vi vaknade 9:28 så det blev inställt. Typiskt ungar att vakna sju när man vill ha sovmorgon men väcka en 9:28 när man vill ta 10-tåget.

Jag hade somnat i soffan kvällen innan (för ovanlighetens skull) och vaknade till för att min syrra kom och lämnade sin hund. Min kille sa: "Hon hade ont i magen så de skulle åka in." Det här var mellan 11-12 på kvällen. Min syster är gravid i v 26 så jag blev lite orolig men somnade om p.g.a. är en sömntuta.

Vid fyra eller fem vaknade jag igen med hunden fortfarande på fötterna. Jag drömde att min syrra fått en liten prematurbebis. Jag blev rätt orolig. Jag smsade min syrra och hennes kille men inget svar. Gick och borstade tänderna. Inget svar. Födde hon barn? Skulle hon snittas? Jag ringde förlossningen till sist men de kan ju inget säga, men det lät på BM som att min syster inte ens var där.

Jag försökte ringa syster och killen igen men telefonerna var avstängda. Kaja började gråta från sovrummet så jag måste lägga mig med henne. Hunden lade sig i duschen för hon är rädd för katterna. När jag ammade fick jag sms och ville slita tutten ur munnen av nyfikenhet/oro. Jag låg och såg framför mig hur de smetade jod med en svamp på min systers mage inför akutsnittet ...

Då hörde jag någon i hallen (hon har nyckel) som ropade på hunden! Va?? Min kille gick upp eftersom jag ammade och jag viskade "Hon är i badrummet!" Men vad hade hänt?

Jo ni. Det var inte min syster som hade 'ont i magen'. Det var hennes kille. Magkatarr löd diagnosen.

Smart.

Ja, istället för Skansen åkte vi på "miniutflykt" till ett bad en halvmil bort.

Vi åt picknick.

Försökte springa ikapp de stora barnens bollar.

Och sparkade med fötterna i en stråle.

Jag simmade fast det var iskallt! Såklart inte när man väl var i men innan. Brrr.

Jag och Kaja cyklade och min kille åkte rullskrindskor. På vägen hem kändes Kaja "lite tung". När jag stannade för att säga hej då till min kille som skulle in i en affär såg jag att hon somnat i sin cykelsits!

Stackarn, hon hängde fram med huvudet. Det såg jätteobekvämt ut. (Hon har nämligen inte en sådan sits som man kan vinkla bakåt och sova i "för vem skulle somna på en cykel?" Jo Kaja.)

Det var det! Nu är det städat hemma, kattlådorna är rensade, väskan packad och matsäcken ordnad (sedan igår). Nu ska jag bara ställa klockan!