fredag 6 januari 2012

Accenter och rocket science

Såg precis någon som skrivit a'la. Det är ett a, en apostrof och ett la. Snyggt. Det betyder dock ingenting. À la däremot, med accent grave, betyder någonting. Men det verkar inte vara så noga, det där med accenter. Har t.ex. en kollega (svensklärare) som skriver Linnè. Whatta? Skriver han entrè också? Orkar inte.

Tacka vet jag Apans lilla blogg. Där är det ordning på torpet.

Tänkte kanske blogga om sär_skrivning sedan, eller snarare hur man undviker det, men det kanske är uttjatat???

2 kommentarer:

Bondhustrun sa...

Jag orkar inte bry mig om särskrivning längre, jag jobbar med korrektur och tycker att det är allvarligare när "riktiga" skribenter gör det än när typ kompisar på fejjan gör det, numera. En grej som typ ALLA gör fel på är just accenter, typ "rock´n´roll" eller "Charlie´s" när det ska vara apostrof. DET stör jag mig på. Graaaavt!

Olga sa...

Haha ja det är så jävla fult. Eller engelskt genitiv på svenska, Olga's typ. Va?
Problemet med särskrivning är väl att det är så himla lätt!! Jag har högre acceptans för de /dem eller något grammatiskt problem men särskrivning. Det är ju bara att uttala ordet. Det känns slött och oengagerat att särskriva.