Önskerubrik: Så trodde jag det var att ha barn innan jag blev gravid

När jag var gravid med Kaja, var jag så fokuserad på att jag skulle föda barn att jag lite försköt tankar på att jag sedan skulle ha ett barn. Lite korkat kan tyckas, men sådan är jag. Jag gick runt och tittade på skötbordet, spjälsängen och barnvagnen och tyckte att det kändes ytterst surrealistiskt att det skulle bo ett barn hos oss. Jag kunde liksom inte föreställa mig hur det var, men det här var väl sådant jag hade hört:

1. Jag skulle aldrig någonsin få sova mer och vakna klockan 5 på morgonen som senast
2. Jag skulle förändras som person, liksom mina intressen
3. Jag skulle bli fet av graviditeten och inte lyckas gå ned det
4. Jag skulle bli uppstyrd
5. Jag skulle gå upp tidigt och göra saker innan lunch på helgerna
6. Jag skulle älska barnet/-en obeskrivligt mycket och bara tänka på hur mycket jag älskar mitt barn
7. Jag skulle få en ny mening med livet

Inget av det stämmer helt. 

1. Mina barn har som spädisar sovit gott och länge på natten. Kaja är fortfarande lätt att lägga och vaknar inte ofta på nätterna. Om Ilon kan jag inte säga detsamma men jag tror (hoppas) att det är undantagstillstånd p.g.a. vabruari med sjukdomar, bristande rutiner (p.g.a. vab) och tandsprickning. Idag väckte Kaja mig 8:52 och Ilon vaknade strax efter. 
2. Jag är samma person, fast med barn.Jag går ut och blir full mer sällan. 
3. Jag blev fet men har nog gått ned det mesta. Magen hänger som en rynkig gammal kalkon dock.
4. Jag är mer uppstyrd nu. Jag är så illa tvungen. Jag tycker att det är skönt. Jag är mer effektiv också, jag kan liksom inte söla bort tid. 
5. Ibland går vi upp tidigt, ibland inte. De måste äta lunch och sova lagom tills alla är frukosterade, sanerade, påklädda och nybytta så det är inte alltid en hinner. 
6. Jag älskar dem såklart men jag går inte och tänker på det. Det är som att jag älskar mina syskon eller min mamma, jag tänker sällan på det; det bara är så. 
7. Nja. Jag tror inte att barn är meningen men livet, och livet utan barn är meningslöst (det trodde jag inte innan heller) men kanske har jag omvärderat vad som känns meningsfullt. Jag tänker dock inte så ofta på "meningen med livet". Se punkt 2.

Jag råkade publicera det här innan jag skrivit klart, så jag redigerar/skriver klart nu i efterhand. Rutinerat värre. 
Önskad av Sara.