Alltså, min lille katt. Han var så jobbig tidigare idag – skrek och sprang framför mina fötter. Han ville gå ut men jag visste att det var för kallt för honom. Till sist släppte jag ut i alla fall pga stod ej ut med tiggeriet. Jag var även rädd att hans vrål skulle väcka sen yngre delen av familjen. Så satte jag mig och ammade/sövde Ilon i soffan och 3 minuter senare hoppar han upp på balkongen och vill in men jag kan inte öppna då eftersom jag söver baby. Någon timme senare "pratar" (läs: väser) jag med min bror i telefon. Då hör jag ett avlägset tjut utifrån (är rätt döv på grund av vatten bakom trumhinnan på ena örat och vaxpropp i andra). Det är min lille katt som sitter på parkeringen och stirrar på köksfönstret. Då har han fattat att vår lägenhet har fönster åt två håll och att jag, eftersom jag inte är i vardagsrummet (där balkongen är) måste vara i köket. En endaste gång har jag ropat på honom genom köksfönstret och så minns han det och går dit och ropar på mig? Tycker han förtjänar katternas nobelpris för denna insats.
När han kom in hade han något kladd (motorolja?) på huvudet så jag måste tvätta honom med våtservetter. Min baby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar