tisdag 7 oktober 2014

Önskerubrik: Att vara feminist i en kärnfamilj

Att vara feminist i en kärnfamilj är delvis att tänka på att det ska vara rättvist, vilket jag redan har skrivit om här. Dessutom är det att vara medveten om att en lever i sammanhanget vit, heterosexuell, cis och medelklass. Jag vill självklart inte att det sammanhanget är det enda sammanhang som mina barn ska uppfatta är gängse (för det är mest barnen jag tänker aktivt på när jag tänker på kärnfamilj).

Jag tänker inte så aktivt på saker som etnicitet, könstillhörighet etcetera eftersom jag inte tycker att det är så viktigt hos en person, och det är så jag vill att det ska vara. Att någon kan ha vilken etnicitet, vilket kön, vilken sexualitet som den vill.  Att ingen ska hänga upp sig på det, eller ha förutfattade meningar om det. Dock har jag börjat tänka på det mycket genom till exempel barnkultur (jag menar böcker, tv-program och filmer främst). Det är så många pojkar överallt! Vita pojkar. Om det är en flicka så förekommer hon tillsammans med en pojke. Sällan har en bok, ett tv-program eller en film en flicka som huvudperson, och ändå mer sällan en rasifierad person eller någon med funktionsnedsättning. Då letar jag ändå rätt aktivt. Som tur är, är Kaja besatt av My Little Pony och där är alla utom en drake, tjejer (eller ston då för att vara specifik). Sedan har ju Astrid Lindgren en del figurer som är flickor i alla fall, men annars råder det ett skriande brist på det. Ibland är det "ett fint försök" som i Alfons och Milla. Jag började läsa den men var tvungen att censurera halva, och deras pappa gjorde likadant, för att de dumma killarna sa att man inte kan leka med tjejer av tusen anledningar och så slutar det med att Alfons tänker "men Milla är inte så". Det är kanske fint menat, men blir dock jävligt jobbigt att läsa för ett barn som aldrig har utsatts för könets inbillade gränser och plötslig får höra att det är si eller så. Även om det är exepel som ska motbevisas, så befäster de samtidigt fördomen om ni förstår hur jag menar. Detsamma gäller om någon skulle skriva en bok om ett rullstolsburet barn - då skulle fokus hamna på rullstolen, Istället borde det bara vara en spännande berättelse, men huvudpersonen råkar vara rullstolsburen. Här finns en lista på några böcker. Väldigt många vita pojkar dock.
Att kritisera normen betyder att jag ifrågasätter tanken att alla bör leva så. Det betyder inte att man inte får leva så. Då har man bara lagt en ny norm ovanpå den andra, och det är inte vad normkritik ska inneböra [!] eller försöka uppnå — menar jag, i alla fall. Julia Skott.
Jag håller med citatet ovan. Det är inte fel att vara en vit heterociskvinna så länge det inte blir hegemoniskt.

Som tur är har jag vänner som inte är vita, som inte är heterosexuella, som transar (åtminstone som hobby) och som kommer från olika samhällsklasser. Jag tänker inte på att de/deras föräldrar är födda i ett annat land, på att de är lesbiska eller på vilken lön de har. De är mina kompisar. Jag satt faktiskt och funderade över min vänkrets är och tänkte att "alla är väl typ som jag" och sedan kom jag på att "ajuste hon skaffade ju barn med henne genom inseminering", "javisst ja, de brukar ju klä sig i drag" och den och den växte upp i det sammanhanget. Så liksom kommer jag på att min norm inte är samhällets norm, även om jag inser att just jag är väldigt icke-utsatt och priviligerad. Det är lite skyddad verkstad att bara ha bra och smarta vänner. För helt plötsligt så inser jag att det finns rasism, sexism, misogyni, trans-, funko- och homofobi. Det kommer som en blixt från klar himmel varje gång. Kan folk tänka så? Jag fattar verkligen inte och det är så långt från min verklighet.

Jag tror att det viktigaste som feminist i en kärnfamilj är att visa sina barn hela bilden; att det finns barn som har pappa och mamma, men även barn som har mamma och mamma, att det finns barn som har fötts i Sverige och barn som har fötts i Kurdistan, att de finns de som inte har fötts med rätt kön mellan benen, att det finns kvinnor som är brandmän och män som är barnskötare. Att ha bra värderingar och föra över dem på sina barn, helt enkelt.

Rubrik önskad av Daniela.

Inga kommentarer: