måndag 24 oktober 2011

Ensamtid

Ewonne skriver om ensamtid här för att hon fått kommentarer av någon galning från familjeliv.
    Fan vad folk ändå ska lägga sig i hur andra gör med sina barn? Ammar du inte? Vill du inte vara med ditt barn 24/7? Varför skaffade du barn? Kokar du inte morotspurén själv? Kokar du morotspurén själv? Har du rosa kläder på en tjej? Har du rosa kläder på en kille?(Väntar med spänning på att folk ska uppröras över Kajas djurfria kost. Not.)
   Det är inte som att ungen dör om den får morotspuré ur burk, ha barnvakt ibland, dricka ersättning eller ha på sig rosa kläder. Man får väl göra det som funkar bäst för en själv och sin familj så länge det inte är skadligt för barnet.
   Med det sagt så hade jag andra åsikter om ensamtid innan och efter Kaja. Innan tänkte jag att jag skulle ha barnvakt ofta och göra olika saker, men jag har liksom inte velat hittills. Mamma sade att jag absolut inte skulle vilja lämna bort bebin när den väl kom och jag ba "yeah right" men nu är det exakt så. Jag skulle aldrig våga lämna bort Kaja till någon. Jag grät som en gris första gången jag skulle lämna henne ensam med hennes far. Nu känner jag enbart en lätt oro och sms:ar ca en gång i timmen. *normal* Jag har varit "på krogen" en gång när hon sov men det är inget jag längtar efter desperat. Den enda anledningen till att jag är sugen på att lämna henne hos barnvakt är Harry Potter och dödsrelikerna Del II. (Haha, vilken tönt jag är.) Men bara för att jag inte vågar lämna henne ännu betyder det inte att jag inte uppskattar "egentiden" (tycker att det ordet är asfult) i stallet en gång i veckan eller på kvällarna när hon har somnat. Jag tror att martyrmorsor som bara lever för/genom sina barn kommer att må asdåligt när deras barn inte längre är barn för då har de inte längre något att leva för.
   Så, trots att alla får göra som de vill tycker jag ändå att man ska fortsätta att göra det som man tycker är roligt efter barnets ankomst oavsett om det är att gå ut med sina kompisar, åka till stallet, se Harry Potter och dödsrelikerna Del II eller något annat coolt. En uppoffrande martyrmamma är en bitter, tråkig mamma.

À l'extreme.

Inga kommentarer: