Någon annan som blir dum i huvet efter lunch?
Annars regnar det här. Jag tycker att det är rätt skönt efter de senaste månadernas värmebölja. Min lägenhet håller 27–28 grader och jag är konstant kladdig. Kladd är mitt värsta. Jag sade till och med: "Jag hoppas det blir höst snart!" till min kille i vredesmod. Sedan gick jag och flickorna ut på en kvällsutflykt till 4H och då tog jag tillbaka mitt uttalande. Det är härligt med ljumma sommarkvällar. Men det är inte så härligt med dåligt ventilerade, stekheta lägenheter eller stark sol. En sommarstuga i Sverige vore inte så dumt. Gärna på pendlingsavstånd till stan. Mmmm ... Min höstlängtan är nog också en längtan efter återinförande av rutiner och tider. Nu är allt så löst och oorganiserat att jag får tuppjuck. Nu när Kajas förskolestart närmar sig blir jag istället sentimental à "det här är sista gången någonsin vi är lediga såhär" *tår i ögat* Ja, aldrig är man nöjd.
 |
| Längtar inte. |
4 kommentarer:
Åh, precis sådär är jag också, med allt du tog upp!
Bra att ha en medsyster!
Säger desamma! Vet precis vad du menar. Jag älskar sommar pga sol och värme, men hatar den samtidigt pga rutinlöst och tja, tristess kan en nog kalla det. Jag gillar inte när "samhället" står still. Jag gillar inte heller att gå och vänta på "något" - just nu är detta "något" att skolan ska börja och jag får skola in båda barnen på förskolan, att "få" börja övningsköra (kan såklart börja redan nu om jag vill, men det blir betydligt enklare när barnen går på föris och jag kan köra mitt på dagtid någon/några gånger i veckan). Som att jag väntar på "livet". Uhh, så sorgligt egentligen.
Just övningskörningen kommer att bli svårare att hinna med när hösten börjar. Men nu känns det som att jag bara går och tänker på vad som komma skall så det blir skönt att den äntligen börjar.
Skicka en kommentar