torsdag 6 februari 2014

Önskerubrik: Att vara veganfärälder

Helena har önskat att jag skriver om det här ämnet. För mig är det inte så komplicerat, egentligen. Jag har varit vegan sedan jag var 18 ungefär, med några laktovegetariska avbrott under de första åren. För mig var det självklart att mina barn skulle vara veganer, så självklart att jag blev chockad när någon första gången frågade om mitt (då ofödda) barn också skulle vara vegan. Jag antar att köttätare aldrig får den frågan, utom möjligtvis personer som äter LCHF. Kaja är nu närmare tre år och Ilon är ett och jag tycker att det har gått bra att vara veganfärälder. Oväntat bra. Jag var aldrig orolig för egen del utan för vad BVC, förskola med mera skulle säga.

Kaja äter inte heller lika ivrigt som Ilon, så jag har varit orolig för att någon ska säga att hon är 'undernärd' på grund av vegankosten. Men hon är inte ens pytteliten, bara lite kortare men ändå inte mini enligt kurvan. Hon älskar frukt, ris och bönor och andra nyttiga saker så hon är ett väldigt hälsosamt barn, om än liten. Hon tycker nog mer om frukt än godis, glass och sånt (även om hon inte fått smaka så mycket godis). Om jag ska muta henne så får hon färska blåbär, lyxig färskpressad juice, vattenmelon eller mango.

Ilon älskar mat, men är inte lika hälsosam som Kaja. Hon äter gärna Fry's sojakorv, pasta, macka med tartex, majs, avokado och andra mer processade livsmedel. Hon gillar dock all frukt liksom Kaja men är inte lika besatt. Ilon ammar en del fortfarande, främst kvälls-/nattetid. Hon äter också berikad gröt. 

Båda får veganska barnmultivitaminer som de glatt knaprar i sig varje morgon. Det är högtidsstunden på dagen, när de får sin vitamin. Kaja äter också algoljekapslar för omega 3/6 som hon tuggar sönder innan hon äter upp dem. Hon kallar dem "solägg" och blir besviken om vi inte har solägg hemma. 

På BVC har de inte sagt något om att vi är veganer, eftersom barnen växer och utvecklas som de ska. Jag fick en tid med dietist men kunde inte gå, och så rann det ut i sanden. 

På förskolan var personalen i köket lite orolig över veganmaten men jag pratade med dem och upplever att det har gått bra. Kaja verkar inte bry sig att hon får annan mat, annan "mjölk" och annat bordsmargarin än sina kompisar. Hennes favoritpedagog åt skinka en dag (hon äter LCHF och har med sig egen mat) och då blev Kaja upprörd? Äter du grisen? Är grisen DÖD?? Hon har pratat om den där skinkan många gånger efter det. Jag minns själv första gången mamma förklarade vad kött var. Tyckte precis som Kaja att det var ytterst bisarrt och hemskt att djur dödades och åts upp. Nu är jg väl lite härdad, men det första chocken? O'boj. 

I framtiden tror jag att det blir svårare, typ när de vill äta hemma hos kompisar, gå på kalas eller så. Jag tror att jag i möjligaste mån pratar med föräldrarna och skickar med något veganskt om det går, men om de på ett kalas jättegärna vill äta något laktovegetariskt godis eller tårta med mjölk så kommer jag inte förbjuda dem. Jag har tänkt att jag berättar hur djuren har det och varför vi inte äter djur, och så får de själva bestämma hur de gör. 

På kalas hittills har jag tagit med egen "tårta" (muffins, färska bär och spraygrädde) och Kaja har varit överlycklig. 

Min familj är vegetarianer och veganer och min övriga släkt som äter kött är inga köttivrare utan äter gärna vegetariskt/veganskt så slöktsammankomster är aldrig något problem. Jag har kompisar som äter kött också men de är ju såklart inte heller dumma i huvudet (då skulle vi inte vara kompisar obviously). 

Sammanfattningsvis är det inte svårare att vara veganfärälder än att vara förälder i allmänhet, och det har gått över förväntan. Hur det går när barnen blir större får tiden utvisa. 

Har jag missat något? Fråga! Svarar gärna på frågor om detta. :)

Rubrik önskad av Helena. 

4 kommentarer:

Maria sa...

Kul att läsa om! Så himla knäppt att folk undrar om dina barn ska äta veganskt.

Lisa sa...

JA! Kul att läsa. Det hade jag också tänkt fråga om, ifall jag bara hade varit liiiite snabbare.

Misan sa...

Haha! Minns du när Hannes föddes och jag fick frågan om han också skulle vara vegetarian, "han är ju pojke"!

Fifi sa...

Åh, jag som har tänkt att fråga vad BVC och föris säger om er veganism, intressant läsning! Och skönt att det funkar bra!