Gngngn

Dagen började i kaoz. Vi skulle gå och pumpa vagnens däck på macken och det lilla äventyret slutade med att bägge barnen skrek och grät, och vagnen var helt tom på luft på bakdäcken. Jag svor, bet mig i tungan, önskade livet ur mig själv/mina avkommor, ville kasta vagnen framför en ångvält och kallade en medmänniska för något politiskt inkorrekt i mitt huvud. Vi gick hem i den grå snömodden. S bar Kaja som skrek och vred sig som en ål och jag skuffade den punkade vagnen.

Med detta i bakhuvudet kan ni gissa hur kul det ska bli att vara ensam med båda imorgon för första gången. Äh, det går nig för (jag tror att) mormorn kommer förbi så då får jag lite hjälp.