Cirkeln

Jag är snart klar med den här boken (sist av alla säkert), och den är lite som en svensk Harry Potter i gymnasiemiljö. Magi mitt ibland det vanliga. Skolan är en ondskans plats (mycket symboliskt). Ibland skriver de lite töntigt, men det goda överväger det onda. Det är en del i en trilogi, och jag tänkte kanske köpa den andra delen idag, och festa loss tantstyle på hotellrummet. 

Vi har en vinnare

Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet

Igår var jag på bokreleasefest. Det är min fina, proffsiga och bra kompis Linn som har skrivit en bok! Det är så himla coolt att ha skrivit en bok vid den låga åldern 23 år. Dessutom en asbra bok. Jag har läst ungefär två tredjedelar idag, och då har jag ändå sovit till 11 och varit ensam med barnen från 15 så jag borde inte ens ha hunnit läsa? Ja, ni fattar ju vilken värd och bra bok!

Fler tycker som jag;
En recension.
En till recension.

Festen var såklart asrolig. Först fick man vin och asgoda veganska cupcakes (jag och Alva snodde varsin till när vi gick, hoppas det var okej!) Jag pratade lite med Linns pappa. Han brukade läsa min blogg förut, efter att ha googlat Linns namn. Haha! Vi pratade om hundar, och han blev lite impad av att jag prenumererade på papperstidningen han skriver i, tror jag. Sedan gick vi in och dansade. Det här är två av mina ultimata Linn-låtar som spelades igår.

Vi lyssnade på Mr. Right HELA sommaren 2008 när jag och Linn bodde ihop.

Det här doktorerar Linn om. I don't want work, no I'm not made for labour. Ja, förutom att vara författare är hon doktorand i ekonomisk historia och har en bronsmedalj från SM i tyngdlyftning. Det kom ett gäng biffiga tyngdlyftare på festen. Jag dansade bugg med en av tyndslyftarna till There is a light that never goes out. Han var född på 90-talet och tycker att Linn är "jättegammal". Haha.

Sedan gick jag och syrrerna ut och hatade män/patriarkatet lite. Det var roligt.

Men åter till boken. Eftersom det obviously är världens bästa bok som alla måste läsa så har jag ett signerat ex. som jag lottar ut här i bloggi. Jag orkar inte hålla på och göra någon tävling, så kommentera här om du är sugen på boken så gör jag lottdragning imorgon eller på måndag eller så!

Eller köp boken genast om du inte har turen med dig!

Här är Linn och jag 2008. Provar en ny pose. 

Men så obarmhärtigt är livet mot den som dödat ett barn att allting efteråt är försent.

Idag var jag på Riskettan. Det var lite som i kortfilmen/novellen ovan fast med alkohol, droger och trötthet som tema.

Jag kan för övrigt rekommendera Stig Dagerman. Han skriver likt Hjalmar Söderberg men med mer obehag och smärta i texterna. 'Bränt barn' är en väldigt obehaglig roman.

Tiden läker inte ett dödat barns sår och den läker mycket dåligt smärtan hos en mor, som glömt köpa socker och som skickar sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det. 

(Kuriosa: Läste novellen högt för min sfi-grupp höggravid. Deras ansiktsuttryck sedan ...)

Pengarna bränner i fickan såhär i semestertider förstår jag

Ja, löning idag (igår, nattugglans anmärkning) och ni tänker förstås "Vafan ska jag göra för alla dessa penningar?" Jo men jag fyller ju år snart! Om två veckor för att vara exakt. Så nu ska jag ge en tipslista på vad man kan ge mig. En så kallad önskelista.

Den här vackra väskan, fast det visste ni ju redan. 

Såna spring-tights så jag springer dubbelt så snabbt, minst! Fast inte så gärna rosa. :c

Även sportbehå. En stl XXXXXXXXXXL typ. 

Nylonstrumpbyxor. Höga i midjan, svarta. 

Böcker. T.ex. Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin. 

Typ vad som helst från Body Shop. T.ex. blekaste all-in-one face base, mascara eller något ur Chocomania-serien. ÄLSKAR! 

Muminmuggen Primadonnans häst. Jag hade ju en, men ...*gråter blod*

Ett hålslag. Eller andra lyxiga kontorsmaterial som pennor, mappar, fina musmattor. Älskar skiten. Töntigt men sant. 

Trosor som går högt upp i midjan. 

Körlektioner eller något som hjälper mig att få körkort. 

Snälla barn.

Och a juste – regnställ. Mitt har förkommit. 

Jag har kommit halvvägs igenom 1Q84 av Murakami och jag känner på mig att det kommer att kännas tomt när del tre är slut. Det började segt men nu är jag verkligen fast. Samt JÄVLIGT rädd för little people. Det värsta är att det känns mystiskt à David Lynch, så jag kommer aldrig fatta vad little people är. Bara fortsätta vara diffust rädd. Ja ja. Asbra bok/böcker i alla fall. Bra språk (inte äckligt amerikanskt), bra beskrivningar av mat, bröst och annat värt, och bra upptrappning som också känns väldigt Lynch-aktig. Allt börjar normalt, men sedan ... Gillar du Lynch gillar du 1Q84!

Livet deluxe

Nyss låg jag i soffan och läste bok (se rubrik), min kille lagade pasta och Kaja matade mig med små aprikosbitar. De hade förvisso varit inne och vänt men ändå var det ju en rar gest.

Nu ska vi bouppteckna. Vi är sjukt sena. Jag glömde nämligen papprena hemma pga är osmart. Vad händer om man skickar för sent? Blir man likviderad av Skatteverkets privata bödel på stadens torg till allas åsyn? :|

En soft grej med blogg förutom att jag bestämmer över den osv är att man kan få internetfriendz som kanske skickar paket till ens unge när den har fyllt ett. Och lyxveganchoklad till mamman så hon inte ska bli avundsjuk!! Tack Zahra! <3

Kaja och fin Mumin-bok!

Bokmal

Kaja har suttit i sin stol säkert en halvtimme och läst i samma bok, på samma uppslag. Det handlar om kor. Hon skriker upphetsat och pekar på olika saker och är nöjd och uppspelt. I vanliga fall är hon lite mer okoncentrerad och byter lek var tredje sekund ungefär. Spännande!

Miljöbeskrivningar

Mons Kallentoft är lite enkelspårig i sina miljöbeskrivningar. Mexitegel, äpplen, Bruno Liljefors-kopior, traverser (?), Myran-stolar och heltäckningsmattor om och om igen.

Bokrecension

Nu har jag läst ut hela Hungerspelstrilogin. Det gick snabbt i början och långsammare mot slutet. Jag tyckte att första delen var väldigt bra och sedan blev de tråkigare och tråkigare. Jag var inte så nyfiken på hur det skulle gå och slutet kändes oväntat på ett konstigt sätt, och väldigt likt Harry Potter på ett vis.

Hjältinnan är lite för snäv och enkelspårig samtidigt som hon är övermänskligt bra på vissa saker. Det känns inte riktigt trovärdigt.

Vissa saker förklaras inte överhuvudtaget medan man får väldigt detaljerade beskrivningar av typ mat och hjältinnans stormiga känsloliv. Konstigt. Det skulle vara intressantare att exempelvis få reda på hur Peeta blev bra efter sin omprogrammering och kär i Katniss igen, eller varför Gale sket i Katniss helt plötsligt, men nej.

Men in alles var det en engagerande och lättläst berättelse, dock i en författarstil som påminner om Harlekinböcker eller Tvillingarna från Sweet Valley High, men vissa gillar ju det!

Det går undan

Bara sista delen kvar nu! Hoppas ungen sover middag riktigt länge, hehe.

Hungerspelen

Del 1 utläst (var vaken till halv tre inatt, tackar som frågar). Nu ska jag börja på del två, och del tre väntar.

Det är en dystopisk science fiction-berättelse om USA efter någon sorts revolt. Den är i jagform och det är en jävla massa känslor, tillbakablickar och förklaringar och bla bla vilket jag tycker är rätt irriterande egentligen men den är så spännande att det funkar i alla fall. Dessutom blir det ju extremt lättläst när man får allt serverat på ett silverfat så man kan läsa en bok på en dag.

14 Something you're reading

Får man återvinna? Jag har nämligen inte läst ut Låt de gamla drömmarna dö ännu.

Läskigt!

Jag fick "Låt de gamla drömmarna dö"av John Ajvide Lindqvist i julklapp av min kille. Jag har läst hans tidigare böcker med stor behållning. Jag har nu precis läst novellen "Tindalos" alldeles i början och var helt jävla vettskrämd. Ryckte till och höll på att skita på mig av ett sms. Men det bästa med JAL är att man inte är rädd efter hans böcker utan bara under läsningen. Därför kan en fegis som jag läsa dem. Det var dock inte jättekul att gå in till Kaja när hon skrek efter sovrumsscenen i Tindalos. En bra grej om man är rädd; kolla på Sex and the city. Något oläskigare finns inte. Det gjorde jag alltid när jag sett på Riget ensam. Annars är mitt tips att helt sluta med skräckfilm; något jag var tvungen att göra efter att ha sett "The exorcism of Emily Rose". Kollar bara på filmer som J Lo gifter sig i nu för tiden. Nu ska jag hänga tvätt! Puzz

Häxorna!!!

Å jag läser om Häxorna av Roald Dahl.
Den är så himla bra!
Jag älskade den som barn och varje gång jag läser om den så ba Ååååh!
Även vid 27 års ålder (vilket i och för sig är som bara barnet!!).
Andra Roald Dahl-favoriter:

1. Kalle och chokladfabriken
2. The Twits ('Herr och fru Slusk' på svenska)
3. Matilda

Men jag vill läsa alla!
Ska köpa, hehe.
Hade förresten högläsning ur "Hur gick det sen?" igår kväll.
Åhörarna fick gissa (ni vet, det är hål i boken så man ser lite av nästa sida.)
Aja, barn-/ungdomslitteratur är så jälla bra!
*drömmer om Harry Potter 8*

BØGER

Nevermind den anskrämliga frisyren, boken Shantaram är riktigt bra!!
Det handlar om en förrymnd fånge som flyttar till Bombay/Mumbai och bråkar där.
Staden verkar så härligt kärleksfull, anarkistisk och soft samtidigt som den är ganska äcklig och orättvis. Typisk osvensk kanske. Man kommer ganska snabbt in i historien och nu kan jag liksom inte sluta tänka på boken, även när jag inte läser den ... Älskar böcker med kärlek, droger och maffia i lika stora delar!
Jag blir lätt besatt av böcker och älskar riktigt tjocka böcker som man läser länge och Shantaram är en sådan bok.
Jag vill inte att den ska ta slut bara men nu är det ca 300 sidor kvar. :(

PS. Böcker på danska - BØGER, därav titeln.

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats

Å nu har jag läst ut Elis bok!
Jag läste och läste och läste! Glömde att diska, duscha och göra andra tråkiga, oviktiga saker som jag hade planerat och drack 2.8a och låg i soffan med katterna under rumpan och läste istället.
Jag kände igen mig så himla mycket. Inte för att jag har upplevt samma saker, men boken handlar nog enligt mig mest om kärlek och identitet. (Jag vågar nog säga att jag har upplevt större och mindre kriser vad avser de båda.) Jag tycker att det var mycket bra att det är en bok som man kan identifiera sig med som människa och inte utifrån sexualitet eller kön eftersom det i grund och botten inte är så djävla viktigt utan bara skapar murar och begeänsningar. Men, allt ligger i betraktarens öga och den kan nog lika väl tolkas på ett annat vis – som att allt som händer tyder på att Sebastian är en sjuk jävel (typ), varför jag tycker att den kanske är lite av en generationsroman. Antingen förstår man men kan inte förklara, eller så förstår man inte och kan inte få det förklarat för sig.

Ibland tror jag att det är alla kukar som gör att jag liksom hakar upp mig. Jag har inget behov av att det är så explicit. Länk till 'Bokhora'

... Eli Levéns debutroman om kärlek, kön och identitet är både rå, ömsint och välskriven.
Länk till SvD

Jag förstår precis – eller tror mig förstå precis. Jag har gjort allt och genomgått allt men på mitt sätt. Handlingarna är inte desamma men de har samma ursprung och leder till samma känslor. Det är inte för chockvärdet som alla kukar och samlag nämns. Det finns älskade kukar och kukar som bara måste fylla och bekräfta. Det är inte samma sak men båda spelar en roll och kan inte utelämnas.

Oj, vad jag babblar på.
Några favoritcitat istället!!

... Ellie, snöskredsflickan, hon som våldför sig på tidens kraft och könets inbillade gränser.

Om han kunde frysa det här tillfället för alltid skulle han inte behöva något mer, inte mat inte vatten inte sömn.