Sörjd och saknad

Kära Malla, nu förstod jag att jag aldrig får träffa dig mer. 

Sjuk, dröm

Inatt drömde jag att jag kastade två av mina katter i vattnet från en brygga. En dog och en fick ngn hjärnskada pga syrebristen och hade huvudet helt snett och tungan utanför. Sedan försov jag mig pga är sjuk men åkte till jobbet i alla fall för det är värre hemma. 

Sjuk, sjukare, sjukast

Jag hade feber och var extremt illamående igår, och låg i sängen hela dagen, började skaka av att gå upp. Barnens far (bf) åkte till närakuten med barnen och var där i över tre timmar. De har öroninflammation och Ilon har dessutom ögoninflammation, och hosta. Penicillin i 5 dagar. Bf är förkyld och jag upptäckte att kaninens ögon har börjat rinna igen. Det saknas bara att katterna också blir sjuka nu! 

Överraskning!

Den här månaden trodde jag att jag faktiskt skulle ha lite pengar kvar i slutet av månaden. Då var vi tvungna att byta panel på sommarstugan för 9600kr och min kanin fick ögoninflammation så vi måste åka till veterinären, och köpa ögondroppar för en tusenlapp. Hurra!

Dyr panel. 

Min katt är borta

Han brukar aldrig vara hemifrån länge och nu är han borta. :( Jag har ropat jättemånga gånger men ingen Tetris fetgris. Börjar såklart inbilla mig saker. Ska köpa ett sådant där GPS-halsband till honom, som en svartsjuk make.

Kom hem. Vi börjar om igen. 

Uppdatering: han är hemma nu. Hann gråta och googla GPS cat tracking device. Hej. 

Tetris

Alltså, min lille katt. Han var så jobbig tidigare idag – skrek och sprang framför mina fötter. Han ville gå ut men jag visste att det var för kallt för honom. Till sist släppte jag ut i alla fall pga stod ej ut med tiggeriet. Jag var även rädd att hans vrål skulle väcka sen yngre delen av familjen. Så satte jag mig och ammade/sövde Ilon i soffan och 3 minuter senare hoppar han upp på balkongen och vill in men jag kan inte öppna då eftersom jag söver baby. Någon timme senare "pratar" (läs: väser) jag med min bror i telefon. Då hör jag ett avlägset tjut utifrån (är rätt döv på grund av vatten bakom trumhinnan på ena örat och vaxpropp i andra). Det är min lille katt som sitter på parkeringen och stirrar på köksfönstret. Då har han fattat att vår lägenhet har fönster åt två håll och att jag, eftersom jag inte är i vardagsrummet (där balkongen är) måste vara i köket. En endaste gång har jag ropat på honom genom köksfönstret och så minns han det och går dit och ropar på mig? Tycker han förtjänar katternas nobelpris för denna insats. 

När han kom in hade han något kladd (motorolja?) på huvudet så jag måste tvätta honom med våtservetter. Min baby. 

Önskerubrik: Mina bästa djurbilder

Halloj!

Kaja ♥ Allis

Aaaw.

Eeeh.

Uuuh.

Så korkade. Varför sitter de på rad?

Ser tjusiga ut. Foto av Marcus.

Osis på höjden av sin karriär. Foto av Marcus.

Nico och Olga på nyårsafton, Olgas sista i livet.

Wickie kisar. Hur korkat?

Wilda tar en kurva sommaren 2010. 

Happ. 

*dör*

Kaja, Wickie och jag. 

Slobodan. Så tjusig. 

Osis första dagen hos mig. 

Hopp!

Det var lite svårt att välja "mina bästa djurbilder". Jag har inte tre att välja mellan om en säger. Dessutom började jag gråta några gånger under urvalsprocessen p.g.a. hittade bilder på Wickie, pappa och så. Men här är några käcka i alla fall. Ville hitta en rolig på Aria men det gjorde jag inte.

Önskad av Gunhild.

Hon är matte till denna boll. 

11:40

Idag var det min sovmorgon och jag sov till 11:40. Tjugo i tolv. Sug på den. Då har normala småbarnsmammor precis utfodrat sin barnflock, kan jag tro. Jag var vaken någon timme vid sju–åtta eftersom Kaja hade grov separationsångest och "ville sova bredvid mamma". Sov, gjorde hon inte. Nåja hon gick ut sen och jag somnade om. Till 11:40. Vem sover ens så länge? Tonåringar som dygnat med WoW och Dr Pepper i kombination med tillväxtspurt? Och jag. Jag hade förstås en späckad fredag ensam med barnen till 16:00, 5-kilometersjogg och dejt med två gymnasiekompisar på kvällen. 

Idag har jag varit i stallet. Jag red utan tränare idag och galopperade!!!!! Och satt kvar!!!!! Och hon bråkade noll gånger!!! Hon gick rätt fult och oengagerat men det var ändå så skönt att det gick. Jag har grov träningsvärk efter joggen igår så vi får se om jag ens kan gå imorgon. 

Här ser ni en bild på Comet som sparkar på kaninen Dumle. Dumle hade förtjänat det. Se min instagram för film. 

Till alla köttätare

Jag har ännu inte lyckats se filmen Earthlings. Nu kollade jag på 1.22 minuter av trailern, började gråta och stängde av. Men jag tycker att alla som äter kött ska kolla på den. Jag har inga problem att se någon producera det som jag äter. Har du?

Puss!

Det här kan vara något av det gulligaste jag har sett. 

Socialrealism

Ilon ligger på golvet och bajsar, Kaja somnade om för tredje gången, en katt jamar varannan sekund, det luktar "något äckligt" i köket. Jag köpte en örontermometer för 605kr. Någon på jobbet har ätit upp nästan hela min Tartex. Ikväll är jag ensam med flickorna. Ingen aning om vad jag ska göra för mat eftersom min kille lagade det som jag hade planerat, till lunch. 

Jag känner mig irriterad på "allt" men för trött att göra något åt det. Ilon äter (kastar) mellis. Hon är även sur på något, oklart vad. Two peas in a pod. 

Kära anonym (sinnessjukt långt svar på tal)

Är det bara jag som blir ursinnig när folk taggar "fel" på Instagram? Nu precis taggade en person en undulat som #parakeet och jag har tidigare haft ett bråk med några barn för att en taggade en katt som inte var siames som #siamese. Jag skrev "That is not a siamese" och då brakade helvetet lös. Den katten hade 16k följare såg jag sedan.

Annars har jag fått min första anonyma  'hatkommentar' på bloggen här (om man inte räknar mitt Cesar Millan-inlägg). Jag blir i kommentaren kallad bortskämd och att jag har en slit- och slängmentalitet avseende djur. Jag blir även niad och kallad 25-åring, så det senare får jag tacka för. Det andra känns dock inte riktigt sanningsenligt. 

Jag är uppvuxen med fyra yngre syskon. Min pappa var busschaufför, och det är inte direkt välbetalt. Min mamma var föräldraledig/student rätt länge och sedan sjukgymnast och det är väl sedan gammalt att vårdyrken (bortsett läkare) inte genererar The Big Bucks. Vi hade det inte så fett. Jag saknade inget, och jag skulle inte vilja ändra något i min uppväxt, men vi hade en kännbart lägre inkomst än folk runt oss. Som barn anpassar man sig och frågar inte om pengar om det inte är absolut nödvändigt (typ till klasskassan).
   Vi fikade/åt ute en gång per år, efter sommaravslutningen. En gång gick min bror och jag och fikade efter ett tandläkarbesök också (som muta). Vi gick väl på bio lika ofta. När vi fick sojakorv var det fest. Det var åtta små korvar i en konservburk och vi delade systerligt och broderligt. Den första frågan när vi skulle äta var ofta "Hur mycket får man ta?"  OBS! Vi gick inte hungriga men det var ransonering på vissa saker, typ sojakorv, mjukt bröd, eller så. (Jag blir fortfarande chockad när folk bara tar och öser på av något som om det vore oändligt.) När vi barn gick och handlade till familjen tittade vi på priserna och köpte inget onödigt. Pappa brukade cykla till en lågprismataffär som hette Rätt Pris! och komma hem med sin vita cykel fullastad med typ 5 proppfulla plastkassar. Jag fattar inte hur han kunde cykla med alla kassar. Ibland när det var riktigt kärvt lånade (inte snodde) pappa av växelkassan som han hade när han jobbade. Busschaufförer då hade alltid en växelkassa med sig som de flyttade mellan bussarna, på kontanternas tid. (Jag kan väl erkänna det nu när pappa är död och inte kan få skit för det.)
   Alla vi barn hjälpte till efter förmåga. Vi tvättade, städade, lagade middag, tömde diskmaskinen och sådant där som behövs göras i ett hem. Jag hämtade min bror på dagis (det hette faktiskt det då) varje tisdag och ibland på lov vaktade jag mina syskon (de är yngre) om mamma och pappa jobbade. Då gick vi ut, jag lagade lunch och kände mig som en mamma för dem. Ibland åkte vi själva till badhuset. (Nu skulle jag bli svettig av att vara där själv med fyra ungar.) Jag är glad för det. Vissa kan tydligen inte göra sådana saker när de flyttar hemifrån och det är bara knäppt. För mig var det inte så läskigt att få barn, för jag var ju på sätt och vis redan van.

Klacken är som på "högstadieskorna".

   Vi fick då och då ärvda kläder av mina kusiner, och det var jättefestligt när de kom och lämnade papperskassar från B&W proppfulla med kläder och skor, men vi var inte så ofta ute och köpte kläder. Nya kläder fick vi mest i julklapp och födelsedagspresent. Skor brukade vara något vi köpte nytt, men då sade alltid mamma en summa som det max fick kosta. Jag hade inte så mycket kläder och det var jobbigt på högstadiet minns jag. En gång när jag inte hade rena byxor fick jag ta mammas jättefula. De var svarta stentvättade med någon fjäril på, och typ fluffiga i låren och smala sedan – helt tvärtom modet då (95-97). Jag skämdes asmycket men ville inte skolka för det var bild den dagen. Det är ett ganska starkt minne. En annan gång hade jag inga rena trosor och dagen efter hade jag jympa och behövde två par. Jag ville inte be mamma om pengar till trosor eftersom vi inte hade några, och då grät jag för det kändes hopplöst. Mamma fattade inte vad det var (såklart) och jag ville inte säga för jag kände mig som ett as för att jag var grät och var ledsen för att jag inte fick trosor. Det var ju inte som att de inte ville ge mig saker; de kunde inte. När jag skulle börja högstadiet fick jag ett par nya skor – med klack! De var i brun mocka med tjock klack som såg ut att vara i trä (se bild). De var oerhört vackra och jag var så mallig. Inom familjen gick de under namnet "högstadieskorna". Fast min syster kom fram på skolgården första dagen på högstadiet och sa: "Har du på dig högstadieskorna?" Ville dö av skam då. Hos någon bortskämd tror jag inte att de skulle ha blivit en lika stor grej. Än idag minns alla "högstadieskorna". De finns kvar i källaren hos mamma tror jag.
   På lördagarna köpte vi godis och min syster som var den noggrannaste av oss delade upp godiset i plastmuggar. Det var förbjudet att spara godis och fresta de andra. Ibland köpte vi chips. Då var det anarki, för det var bara en skål men 5–7 snackssugna. Först var det en regel; "ta ett i taget och ät det först" men det var alltid någon som började hetsa, och så sade det schwopp så var allt slut. En gång när jag var jättearg på alla snodde jag en oöppnad chipspåse och började äta för att straffa dem, men orkade inte äta så mycket så jag smög tillbaka påsen när ilskan och hungern hade lagt sig.
   Vi hade bil ibland under min uppväxt, men vi använde den sällan och jag fick inte skjuts till olika aktiviteter. (Eller jo, en gång skjutsade pappa mig och mina kompisar till en hopptävling.) Pappa betalade mitt busskort och mamma betalade ridningen (och det är inte billigt att rida). Jag var i stallet 3 gånger i veckan och åkte alltid buss. Ibland fick jag skjuts hem av en kompis förälder/kille eller någon ridlärare. I hemlighet var jag avundsjuk på alla som bara kunde ringa sina föräldrar så kom de och hämtade. En gång kom inte bussen från stallet så jag började gå hem längs med den kolsvarta 90-vägen. Det regnade också. Det var så läskigt så jag började gråta. Jag gick där och grät i regnet och mörkret, när några moppar åkte förbi mig. Då tänkte jag att jag verkligen var körd; att de skulle våldta mig och ingen skulle märka det i mörkret. De var jättesnälla och skjutsade mig till utkanten av staden, varifrån det bara tar 30 minuter att gå. Det var inga problem eftersom det fanns belysning och trottoarer. Det här var som ni förstår innan mobil-eran.
   Under gymnasiet jobbade jag som telefonförsäljare vid sidan av skolan. Då hade mamma börjar jobba också så jag fick mitt studiebidrag (ca 700 kr?) och pengar från jobbet! Jag kände mig så fri och enormt rik! Det mesta gick åt till öl, CD-skivor och kläder på loppis.
   Många barn får ju diverse saker betalda av sina föräldrar, typ körkort, lägenhet eller bara sparade cash i fonder som de kan härja fritt med. Jag har inte fått något sådant gratis. Jag har lånat till min utbildning, sparat pengar till insatsen på min lägenhet och mitt körkort finansierar jag med pengar som jag fick när pappa dog. Jag tycker faktiskt inte att jag är särskilt bortskämd.
   Jag är lite rädd att mina barn blir bortskämda, eftersom jag har pengar och gillar att slösa pengar på mina små. Jag är också lite allergisk mot snålhet och skulle inte kunna förneka dem något de gärna vill ha av ren och skär princip (typ som Ingvar Kamprad). Dessutom sparar jag pengar till dem, inte hela barnbidraget, men några hundringar var i månaden. Nu håller jag ju också på att köpa sommarstuga och beter mig som en riktigt bortskämd apa, men det är som sagt inget som serverats mig på silverbricka utan som jag själv jobbat ihop eller lånat.

Apropå mina djur då, som jag uppmanas ta "ansvar för de djur [jag] skaffar de är inga slit och släng!" [sic] Mina första katter skaffade jag som omplaceringar 2006. Barnet i familjen som de bodde hos, hade blivit allergiskt. De var äldre, kastrerade och jag fick dem rätt billigt (minns inte hur mycket nu). Min tredje katt tog jag på foder 2007, och när han hade betäckt klart sina honor övertog jag ägandet. Kaninen ville jag inte ha, utan skulle bara vakta i en månad våren 2011, men ägaren hämtade honom aldrig och han bor kvar. 

   Jag betalar ca 550 kr i försäkringar för mina djur varje månad. Jag vaccinerar dem varje vår för ca 1000 kronor. För några år sedan fick de operera sina tänder. Det kostade runt 15 000 kronor, för det går inte på försäkringen. Eftersom de är gamla och har dåliga tänder måste de äta en särskild mat som kostar 500 kronor för 5 kilo. Dessutom får de ganska mycket blötmat. Kaninen är inte så dyr i drift, men hans frisörbesök kostar ändå 300 kr för en halvtimme. Om jag betraktade mina djur som slit och släng skulle jag nog inte lägga så mycket pengar på dem. Eller ha kvar dem överhuvudtaget, för den delen. 

   Anledningen till att jag var arg i inlägget som Anonym har kommenterat var, och är, att katterna slåss. En katt, min unga hane, attackerar den gamla honan i tid och otid. Det påverkar hela familjen, människor och djur, negativt. Honan har blivit instängd och rädd, och vågar inte lämna köket. Hanen är ofta ensam i vardagsrummet eftersom han inte kan vara med henne. När han ger sig på henne blir det ett sådant bråk att det bara syns en boll av päls. Katterna skriker så att barnen får panik och börjar gråta, det skvätter blod och honan kissar på sig. Det är inte roligt att vara ensam med 1–2 små barn som gråter hysteriskt medan katterna håller på att döda varandra och pissar överallt. (Hon springer undan och pissar samtidigt, så ofta är det kattpiss på golvet, köksstolarna, köksbordet, fönsterbrädan och upp på hennes hylla (som vi satte upp för att hon skulle känna sig tryggare.)) Jag måste skura golvet, spraya med Piss Off och duscha, schamponera och torka katterna så de inte luktar piss efter bråken. Det är inte roligt att vara ensam med ett sjukt barn (hon hostade så hon spydde står det i inlägget) och försöka trösta, bädda rent, byta pyjamas, söva om, och då höra hur kattbråket drar igång och veta vad som väntar. Har du själv provat att skura golv och schamponera en hysterisk siames med en sjuk, ledsen bebis på armen? Jag tror inte det, för det går inte. 

   Ja, jag sparkade till en katt då eftersom jag inte hade någon hand ledig, eftersom jag höll min ledsna och sjuka niomånadersbebis i famnen. Jag var tvungen att sära på dem på något sätt. Jag sparkade inte hårt utan föste snarare iväg dem för att få slut på bråket. Det inlägget är skrivet i affekt, i stundens hetta. 

   Jag vill, och tycker att jag borde, göra mig av med en katt, eftersom honan mår så psykiskt dåligt av att bo med honom, men jag har inte hjärta att ge bort honom till någon främling. Dessutom vill jag inte att han ska bo med barn eftersom han avsiktligt har rivit mitt barn flera gånger, eller andra djur eftersom han ger sig på både hundar och katter trots att de är fredliga. Jag känner inte så mycket glädje av mina djur nu, nej, men jag betraktar dem inte som "slit och släng". 

Varifrån du har fått att jag skaffar barn för att rädda förhållandet vet jag inte. Du får gärna utveckla detta. 

Avliva

Jaha då har min äckliga vidriga mongiskatt gjort det igen. Givit sig på gamla tanten som låg och sov. Trevligt. Världens bråk, Ilon vaknade. Söver om henne nu. Sedan får jag leta blod och piss. Nu är det 2,5 år sedan det hör började. Kanske borde ge upp. 

När Fido var här

Vin på dagen, som någon sorts fransyska. 

Fido tog denna!

Humör: sur

Det känns som mitt permanenta tillstånd är sur. Och som att jag inte kommer att bli o-sur förrän mitt jobb är (ska vara) klart sista juli. Jag vet dock inte hur det ska gå till eftersom min killes hand "gick sönder" i Finland så han kan inte vara själv med barnen. Det ska bli kul att jobba hemifrån med en närhetstörstande sexmånadersbebis och en trotsig våldsam tvååring. Jättekul. Längtar så. 

Andra saker som jag är sur över just nu:

•Att Ilon är sur och klängig så jag inte får göra saker ifred

•Att mina katter är utvecklingsstörda och bråkar/pissar

•Att det är kladdvarmt

•Att det är så jävla smutsigt

•Att all packning är ouppackad

•Att vi kanske fått pälsängrar (mitt hatdjur)

•Att jag inte borstat tänderna

•Att jag är fet och slapp

•Att allt går så otroligt jävla ultralångsamt

•Att jag köpte tre namnnappar (Kaja) som hon vägrar suga på eftersom de är bruna i gummit

 

Ful bild. 

Mord

Idag var vi på 4H och jag gosade extra mycket med två killingar som nästan klättrade ur inhägnaden för att gosa. Sedan kom en tacka och ville bli kliad. Ena killingen pussade mig på munnen också. 

I hagen mittemot gick en sugga med små prickiga kultingar som sprang omkring och diade och busade.  

Sedan kommer jag hem och då gör de lammfärsbiffar på teve, med bacon. Börjar gråta. Jag kommer aldrig bli så förhärdad att jag tycker att det är okej att döda varelser av en annan art, för att de är en annan art. Det är förtryck av de som redan är i ett underläge, och alla som är pyttelite för rättvisa borde fatta det. 

Otillräcklig

Jag är så stressad över allt nu. Vi åker på måndag och det är ännu inte klart med kattvakt. Jag har hittat en kille på Blocket men det känns lite läskigt och dyrtmed en främmande hemma hos sig, hos sina katter. 

Sedan jobbet. Jag skulle ha jobbat 16 h denna vecka för att bli klar med det mesta innan jag åker, för när jag kommer hem har jag bara tio dagar för att bli klar med ALLT. Har inte hunnit jobba 16 h och är inte nära på klar ... 

Idag hade jag körlektion och körde på landsväg för första gången. Jag tyckte att det var rätt läskigt och körde 40 km/h trots att det ju är 70 km/h på landsväg. Det var till och med 90 km/h på en sträcka. Det krävs så lite för att någon ska dö i sådana hastigheter. Vet inte ens om jag vill ha körkort eller köra i typ 110 km/h? 

Och sen ska man hinna gulla med barn, städa, springa, tvätta, packa, laga mat och what not också. Känner mig otillräcklig som människa just nu ...

Pensionärer!

Jag var tvungen att kolla hur gammal Aria (på bilden i inlägget innan) var i människoår, och då är hon ca 70 år! Gud,vad gammalt och gulligt att tänka sig henne som 70-årig tant på något vis. Tetris (hennes son) är 62 år gammal så han går väl i pension snart kan man tro (eller så får han vänta om ny pensionsålder blir 67 år.)
Osis, ungdomen i gänget, är bara 46 år. På höjden av sin karriär kan man tro!

Hur gammal är din katt? Kolla här!

Katt

Ursäkta men är hon inte extremt söt? Lelle 12-åringen.  Förlåt, 12,5-åringen. 

Snart börjar väl hon också dra i svansen

Finns det hjärterum finns det stjärterum, eller hur säger man? Tetris och Ilon (och mitt lilla bröst) kvällsmyser.