Det här med att skaffa ett barn till har 2 dygn in i projektet visat sig vara riktigt trevligt. Kaja är stolt och glad över, och snäll emot sin lilla syster. Lillasyster sover som en stock (typ enda problemet) men jag fick tipset av BB på väg att klä av henne när jag ammar så hon fryser lite, vilket håller henne vaken. Det funkar!
Idag när jag gav Kaja middag och gjorde henne i ordning för natten, lämnade jag "Pia" i hennes spjälsäng och hon låg där och sov under Kajas sövning ända tills även jag ätit middag. Ba' okej?? Jag blev till slut nervös och hämtade henne, hehe.
Nu ligger hon och sover i mitt knä. Mina tuttar börjar rinna till känner jag så snart får nog Pia klä av sig och ställa upp igen. (Gud. Låter som en pedofil?) Har knappt något ont i "de nedre religionerna" heller. Magen är det enda som känns obehagligt. Som att alla organ skramlar runt där som stenkulor i en påse. Hemmorojder lär jag ju få och det gör ondare än latensfasen, men jag har inga nu utan känner mig mest nöjd med unge och kropp.
Inatt var i och för sig vidrigt för när Pia skrek lite vid läggningen fick Kaja PANIK och vrålade "Mamma! Pia! Ledsen! Buääää!!!" och jag kunde ej trösta henne pga försökte amma Pia och hennes pappa dög visst inte då. Jaja håller det i sig får vi köra på romantikdödaren separata sovrum. Får ju ändå inte kn.... Ni kan låtsas att ni inte läst det här sista stycket och ba "mmmm vad mysigt!"
Kallar mästerverket ovan "Nakenfis under filt samt en stor tutte"
Vi kom in vid 1–2 inatt och hon kom ut som en kanonkula vid 16:56. Tydligen var jag en hejare på att krysta och klämde ut'na på ca 3 värkar.
Början var dock rätt dryg. Jag fick morfin och sömntablett men jag tyckte typ inte det hjälpte? Tens var bättre. Sedan fick jag epidural. ÄLSKAR epidural. Då låg jag bara och njöt några timmar. Sedan fick jag värkstimulerande dropp och då drog det igång så det till sist gjorde asont. Då stängde de av det, jag skrek och tog lustgas och så krystade jag.
Det första Pia gjorde när hon kom ut var att skita. Både hon och jag var helt bajsiga. Och så slog hon sin storasyrras rekord på navelsträngen två varv runt halsen; hon hade snurrat den tre varv! Cool va?
Hon har varit jätteduktig på att amma och nu sover hon i ett baby nest. Hon väger 3330 g och är 51 cm.
Jag mår oförskämt bra. Sprack inget, har kissat och ligger och äter goda nötter och ser på teve. (Under förlossningen kan jag dock ha morrat att jag ska sterilisera mig.)
Vi ska vara kvar på BB över natten eftersom de vill kolla henne extra då hon var överburen, och så ska barnläkare kolla henne imorgon vid lunch. Det känns lite som att vara på hotell att vara på BB tycker jag.
Det är svårt att ställa in mängden hormoner och om den inte blir lagom kan livmodern dra ihop sig i så kallade pinvärkar, som inte leder förlossningen framåt. Värkarna kan också bli för häftiga och täta så att kvinnan inte får någon paus i värkarbetet. Det kan i sin tur göra att syretillförseln till barnet blir sämre.Men det läskigaste från babycenter;
Det finns en mycket liten risk att prostaglandingel eller hormondropp [...] kan leda till att livmodern blir hyperstimulerad. Hyperstimulation av livmodern kan minska syretillförseln till din bebis allvarligt. Om detta inträffar kan man medicinera så att värkarna minskas.
I allra värsta fall kan livmodern brista som ett resultat av hyperstimulering. Detta kan inträffa om du genomgått ett tidigare kejsarsnitt.
Slemproppen
Ett tecken på att det snart är dags för förlossning är att slemproppen stöts ut. Slemproppen sitter i livmoderhalsen som ett skydd för ditt barn. Den kan stötas ut veckor eller dagar innan förlossningen startar. Ofta kommer den ut som en slemliknande, lite kraftigare flytning. Ibland kan den också vara lite rosastrimmig eller blodig. Slemproppen kan också komma ut efter att värkarna har börjat och det är inte säkert att du märker det.
