Knip

Idag kissade jag på mig. Det påminde mig om att göra knipövningar. I ca 10 minuter sedan glömde jag bort det igen. 

Jag var även på knatteridkurs med Kaja idag. Det var roligare än ovan nämnda incident. 

Typ en komplimang?

Glömde ju nästan säga det viktigaste om igår – min dressyrlärare frågade om jag inte ville komma och rida ut med henne någon gång, på hennes hästar. Då kan jag inte vara världens sämsta ryttarinna. (Hon dömer i allsvenskan tydligen.)

Häst=bäst

Idag red jag lektion på Wilda och det gick så himla bra! Är helt glad.

Det började dock med att hon bland annat stod och sprattlade med ett framben på gången, och när vi kom ut var hon jättebufflig och höll på att gå över mig. Då fick jag nog och slog till henne på bogen. Satan vad sur hon blev. Hon reste sig på bakbenen så högt att jag såg undersidan av hennes hovar, och måste släppa henne. Hon travade iväg och ville inte komma tillbaka (innanför staket obs). Jag måste få hjälp att sitta upp eftersom hon var som en liten tickande bomb. Jag började arbeta henne direkt för att hon inte skulle få några egna idéer, och hon var jättepigg men fin. Sedan kom tränaren och vi fick flytta lite in och ut på volten och jag skulle känna exakt rätt ögonblick för när hon lyfte bakbenet och så. Det gick rätt bra utom att jag är besatt av att hänga i innertygeln tydligen. Sedan skulle vi ta tag i galoppfattningarna ... Oh lord. Galoppen är en sådan sak som aldrig har funkar smärtfritt. Det är krångel och bråk varje gång. Jag är jätteglad om jag lyckas få en galopp. Den första galoppen blev lite block, spark, trava in i galoppen, men sedan lyckades jag fatta galopp jättemånga gånger till. Flera gånger på slutet lyckades jag på första försöket! Fattar ni!! En fin fattning med bibehållen form. Är i djup chock. Avbrotten var det lite svårare med, likaså att sitta i galoppen. Hon var väldigt pigg så det gick så fort att jag inte kunde sitta ned. Hon fick sova inne inatt och eftersom hon är van vid lösdrift och bete blev det lite för mycket energi. Energi i galopp är dock bra, och nu när jag äntligen kan fatta galopp kan jag ju börja jobba med form och takt, och, hrmm, att kunna bryta av.

Jag gick in på tränarens fejsboksida sedan och så hade hon lagt upp en artikel från en nazitidning (den Fria tider). Lite längre ned så hade hon dock lagt up någon från Arbetet, så då tänkte jag att hon kanske är lite insiktslös. Jag tänker låtsas som det p.g.a. så bra tränare. Nu pratar vi inte mer om det!!!!

Roliga saker

Nu har jag några roliga saker att rapportera!

•Igår fyndade jag en två månader gammal bäddmadrass för 1000kr. Den är 160 cm bred, som min säng, så jag slipper ha min 180-bäddmadrass som jag stört mig på i fyra (?) år. 

•Jag ska köpa två 90-sängar på söndag, som jag kan ha i stugan, och på vilka min gamla 180-bäddmadrass passar perfekt!

•Jag fick köra en automatväxlad stor skåpbil och hämta upp bäddmadrassen. Jag trodde det skulle vara läskigt men det var jättekul att köra en stor! Lite konstigt att inte använda koppling och växelspak bara. 

•Idag red jag och Wilda gick asfint. Hon gick i jättefin form i traven och flyttade undan och gick fram villigt för skänkeln. Hon fattade galopp och kom ned i form i galoppen. På slutet gjorde vi ökad trav på långsidorna och hon gick så fint i form och riktigt svävade i steget. SÅ HIMLA DUKTIG!!!!!!!!

•Ikväll ska vi premiärgrilla med min syster, kusin (på besök från Frankrike) och moster och kanske fler. Kommer bli så mysigt. 

•Imorgon ska vi åka ut till stugan och inspektera våra nyrenoverade fönster och de nylagda golven, möblera och fixa så att vi kan sova där nästa helg! 

11:40

Idag var det min sovmorgon och jag sov till 11:40. Tjugo i tolv. Sug på den. Då har normala småbarnsmammor precis utfodrat sin barnflock, kan jag tro. Jag var vaken någon timme vid sju–åtta eftersom Kaja hade grov separationsångest och "ville sova bredvid mamma". Sov, gjorde hon inte. Nåja hon gick ut sen och jag somnade om. Till 11:40. Vem sover ens så länge? Tonåringar som dygnat med WoW och Dr Pepper i kombination med tillväxtspurt? Och jag. Jag hade förstås en späckad fredag ensam med barnen till 16:00, 5-kilometersjogg och dejt med två gymnasiekompisar på kvällen. 

Idag har jag varit i stallet. Jag red utan tränare idag och galopperade!!!!! Och satt kvar!!!!! Och hon bråkade noll gånger!!! Hon gick rätt fult och oengagerat men det var ändå så skönt att det gick. Jag har grov träningsvärk efter joggen igår så vi får se om jag ens kan gå imorgon. 

Här ser ni en bild på Comet som sparkar på kaninen Dumle. Dumle hade förtjänat det. Se min instagram för film. 

Hästar

Jag började rida när jag var 6–7 år gammal. Jag var skiträdd innan varje lektion men tvingade mig själv att rida och var lika lycklig efter varje lektion som jag varit nervös innan. När jag var 12 började jag sköta en jättestor brun häst dom hette Ritz (e. Robin Z). Han är den snällaste häst jag mött. Han var över 170 cm hög och jag var ... inte det. Jag brukade krypa under hans mage när jag borstade honom. Han älskade att slicka och gick ofta med tungan ute. Tyvärr blev Ritz halt i spatt tror jag, och sedan belastningshalt fram och fick slaktas. När jag blev skötare blev jag i alla fall modig och klarade av alla bitska onda ponnys i stallet. 

Men nu, efter att ha ridit den extremt välutbildade och snälla Wickie i många år har jag förlorat min "mojo"! Jag är asnervös inför varje pass och hoppas att jag ska slippa galoppera – precis som när ja var 8. Men lika skönt är det efteråt när jag ändå har tvingat mig själv och vågat. Det är som med det mesta, värst innan. 

Idag skulle jag galoppera. Från första steget var W seg och trött och gick mot skänken. Jag fick bråka så mycket med henne. Bock, spark och spö men vi fick till galopp i båda varven till sist. Den sista galoppen i höger varv tig hon till och med frivilligt. Vi kom in i hörnet och så såg jag att hennes oss hade ramlat av. "Oh shit, paden ligger mitt i vägen!" hann jag tänka innan Wilda hade vänt på en femöring och jag låg i en vattenpöl. Ett djupt andetag och sedan upp igen. Jag slog mig inte alls och vi var nästan klara, så det gjorde inte så mycket. Men jag känner mig verkligen som en nybörjare igen, det vill jag lova. Får inte hästen att gå framåt, ramlar av och sådant. 

Ganska leriga och svettiga. 

Spännande hästinlägg

Jag har tagit semester denna vecka för att ta rida Wilda när hennes ägare är i Sydafrika på semester. Jag hade en massa sparad semester eftersom jag inte tog ut någon i somras då jag var f-ledig (annars hade jag nog inte tagit ut semesterdagar för att rida.) Jag red i lördags, söndags, tisdags och igår. Igår hade en i stallet lektion för mig. Dagarna innan hade gått rätt bra förutom att hon varit lite sur när jag lagt till skänkeln. Jag har inte velat bråka utan låtit henne hållas för att få en positiv känsla för henne eftersom hon är ung och så, men det var tydligen mer så att hästen testade om det fungerade och var arbetsskygg. Igår eskalerade dessutom hennes motsträvighet mot skänkeln genom att hon helt vägrade gå framåt och lade bak öronen och klämde ihop sig. Jag fick skänkla på utan helvete och lägga på spöet "så mycket jag vågade". Hon backade, hoppade, sparkade och stegrade. Det var ju okej i skritt, och även i trav fick vi några bråk. När hon väl gav sig gick hon finare än någonsin och gick fram superbt för skänkeln – hon har aldrig gått så bra så det var värt att bråka. Sedan var det det här med galoppen ... Jag har haft problem hela veckan med galoppskänkeln; hon blir jättesur när jag lägger till den men jag har lyckats lägga till skänkeln i alla fall och, efter mycket om och men, fått en galopp i varje varv. Men igår, oh boy, då ville hon verkligen inte. Till sist fick jag en galopp i höger varv (hennes starka). När jag försökte en gång till tog hon galoppen först, men sedan brakade hon loss i en bock- spark- krumbuktserie och jag damp i backen. Jag landade på vänster knä, axel och hand. Jag satt upp igen och fick henne fin och positiv så skritten och traven i alla fall kändes bra utan motstånd. Jag försökte fatta en galopp i vänster varv men det ville sig inte och jag orkade inte mer. Jag hade en skada från tisdagen (en blå stortå) på höger sida, och nu är de yttersta knogarna på höger hand svullna och blå, jag har lite skrapsår på knäet men framförallt är jag stel som en pinne i axel, nacke och rygg. Jag börjar skaka när jag lyfter vänsterarmen också. :D Wilda, men framförallt jag, får vila idag, så tar vi nya friska tag imorgon, när jag ska ha lektion igen, och hoppas att hon är lite medgörligare då. Ja.

Med mamma 2010.

Fortfarande liten och oskyldig, 2010. 

Hoppas det vänder

Jag har varit så himla trött och arg de senaste månaderna men i helgen har jag typ varit lite ... glad och o-arg? På fredagen lade jag mig rätt tidigt. Min kille var ute med en kompis och Ilon har lite sömnproblem pga förkylning. 

På lördagen gick jag och flickorna ut en sväng på förmiddagen. Efter lunchen åkte jag och köpte ljung till pappas grav och grejer till en fest. Jag fick övningsköra till graven. Det var fint på kyrkogården. 

Sen gick jag på överraskningsfest med 20-talstema. Var helt clueless först men sedan hittade jag en fransk tutorial och blev pepp. Jag gick 'all in', kan en säga. 

Jag åkte hem till ett och sov till efter tio dagen efter. Tackar.

Efter 'le grand lever' tog jag en alvedon och åkte till stallet för ridlektion med min kompis som är utbildad ridinstruktör. Det gick bra, on än lite snabbt. Jag lyckades kratsa hovarna två gånger också. 

Quasimodo och varmblodstravaren. 

Idag har jag varit hemma. Jag har inte varit så arg på barnen. Säkert har jag rutit till men inget extremt. Jag har inte städat (så mycket) heller. Jag har hemsk träningsvärk och ett stort blåmärke på låret. Älskar att ha träningsvärk. 

Hoppas att humöret håller i sig! Är så trött på att vara arg och sur! Kanske blev jag glad på grund av att min kusins bebi har kommit!! Hon bor TYVÄRR i Frankrike men jag har fått njuta av bebibilder. <3

Just det

Allis är tillbaka! En grannes son hittade henne! Jag gav honom 20 kr vilket var det jag hade i plånboken. Han blev glad, Kaja blev glad. Nu har Allis hunnit vara med på förskolan också. Yeah! 

Stjärnan

Idag var jag ute i stallet och fick rida på vilda Wilda! Först fick jag se när ägaren red i alla gångarter. Sedan satt jag upp och fick känna på skritt och trav, och skrittade av ute. Vilken stjärna hon är. Så lugn, stabil och duktig! Och så mycket lättare att rida än sin mamma. Det ska bli väldigt roligt att följa hennes utveckling och utbildning! En sån stjärna. 

Häst är bäst

Idag var vi ute i stallet, hela familjen. Kaja fick rida på Comet, och jag fick sitta på Wilda för första gången någonsin! Det var inte alls läskigt. Hon var typ slö och hur lugn som helst. Comet var det mer fart på. Kaja guppade upp och ner i sadeln och han joggade nästan fram. Men hon är inte rädd alls. Dock blev hon mer intresserad av gruset när vi kom till ridbanan och ville att grusen skulle sitta i sadeln. Då gick vi in igen och sadlade av men då ville Kaja plötsligt rida igen och fick ett litet utbrott. Sen fick hon rätt många utbrott till av diverse anledningar, t.ex. "Inte mamma rida Wilda häst nej", "Inte Kaja åka bil heller", "Inte Kaja sitta vagnen heller!", "Inte Kaja vila lite heller!" med mera. Säkert mest p.g.a. störningar i mat- och sovklockan. Eller plain' ol' tvååringstempersment. 

Här kommer Wilda med ägaren på ryggen i trav! Heja! 

Död och bröd

Det tråkigaste som hänt dig i år
Att Wickie slaktades. Nog med död 

Det bästa som hänt i år
24/1 – Ilon födelsedag! "Nytt" jobb. 

Tre senaste sms
"D verkar inte bli nån ridnimg. Så vi åker hem"

"Åker nu, ska lämna Gustav på stan!"

"Spelar ingen roll. Jag har sommarlov då. Mitt kanske sista."

Nuvarande beroende:  
musik: Jag lyssnar typ inte på musik? Le Nougat med Brigitte Bardot kanske. 
tv-serie: Sons of Anarchy. Och True Blood snart va?
kläder: Trikåklänning, strumpbyxor. 
mat: avokado, melon, svamp. 


Ett jobb du aldrig kan ha
Jag skulle inte vilja slakta eller stycka djur. Eller överhuvudtaget arbeta i djurindustrin pga förkastlig och vidrig. 

Något du inte gillar hos andra
Brist på empati. 

En dålig sida med dig själv
Jag har väldigt dåligt tålamod och är extremt nyfiken. 

En maträtt du är sugen på just nu 
Jag åt precis och har halsbränna. Skulle kunna tänka mig en macka om jag fick samarin först. 

Helgplaner?
Babyshower på lördagen och åka till stallet med Kaja och ev. fler familjemedlemmar. Och så ska jag försöka flörta med syrran så hon vill övningsköra lite med mig. *flörtar*

Dagen hittills I BILDER!!!

Dagen började bra. 

Med sovmorgon och brunch!

Kaja fick rida på Pirôt.

& Pontiac!

Tjockis på grönbete.

Sedan blev det fika. Kaja hetsåt alla hallon. 

& jag fick presang! Nu kan det bara gå utför!!!

Tar till flaskan

Imorgon ska jag åka ut till stallet och ta hand om återstående hästar eftersom ägaren är bortrest. Kom på att det kan vara bra om Ilon äter något när jag är borta. Kanske. Hehe. Så jag provade om hon fattade flaska. Hon suger ju på tummen, och napp ibland. Jag kokade flaskan så den var steril och sedan gjorde jag sockervatten. Jag ville inte att hon skulle bli mätt utan bara motiverad att suga. Mamma lärde mig det tricket. Och hon fattade rätt snabbt och sög i sig 30–40 ml! Jag har en sojaersättning som jag beställt från UK hemma så den får hon smaka imorgon (det går jättedåligt för mig att pumpa). Men jag har några frågor om flaskmatning först till de som är experter.

1. Måste man koka flaska m.m. varje gång eller är det bara något man gör när de är pyttesmå? (Ilon är tre månader.)

2. Det står på att hon ska ha 210 ml och 7 skopor pulver, men det måste väl gå bra att ge mindre? (Jag vill helst inte att hon blir för mätt på ersättning så jag kan amma när jag kommer hem. Hennes mage är ju inte heller van vid ersättning.)

3. Något annat jag (pappan) ska tänka på?

Puss och tack på förhand!

Mitt hjärta

Imorgon finns hon inte mer. Det är så konstigt. Och hemskt. Idag gav jag sista äpplet, borstade sista gången, klappade sista gången, tog av grimman sista gången, släppte ut i hagen sista gången. Något man gjort tusen gånger och aldrig kommer göra mer.

Men hon var lite bättre idag. Inte så rädd och kastade sig inte, så jag fick borsta, klappa och klia mycket. Vi hade dörren till boxen öppen och Kaja gick in och ut och matade henne med äpplen och borstade lite där hon nådde. Till exempel piggborsten i ögat. Skönt. Inte. Men världens bästa häst brydde sig såklart inte.

Eftersom dörren var öppen fick hon också för sig att gå ut när det blev tråkigt. Jorunn fick springa efter grimman. Då hade hon gått till sin dotters box och eftersom hon inte kan backa (pga sjukdomen) gick vi ut en sväng och letade gräs. Det kändes helt som vanligt att leda henne eftersom hon går rätt normalt i skritt på slätt underlag.

Men hon är inte som vanligt. Men åh, vad skulle jag inte ge för att hon skulle bli frisk och leva i några år till. Fina, fina Wickie. Vad jag älskar dig.

Gosigosigooo

Förlåt för kass bildkvalitet och sudd men hon är så gooooli att jag måste bita mig i kinden i sina snickarbyxor. Väldigt bra lekbyxor ute också, för de glider inte ned, är ganska rejäla men ändå förvånansvärt mjuka; gjorda i någon sorts stretchjeans tror jag.

Imorgon ska vi åka ut till Wickie. Det blir sista gången jag klappar henne. På måndag kommer de och ... ja ni vet.

Jag ska packa ned näsdukar och solglasögon. Och en jävla massa äpplen, för det slinker visst fortfarande ned. <3>

Gnägg!

Kajas födelsedagspresent beställd! Den längst till höger. Från minirider.se.

Wickie?

Jag måste skicka in faderskapsintyg och namnpapper till Skatteverket nästa vecka. Jag är dock inte riktigt klar över allt. Eller alltså, jag vet vem pappan är, men vad ska hon heta? Ilon Pia ******? Jag tänkte först döpa henne till ett släktnamn men det är inget namn jag har någon relation till eller ens tycker är särskilt fint så det kändes tråkigt. Då tänkte jag döpa henne till Leila eller Jorunn. Leila är efter min kusin som även är min bästa vän. Vi är födda samma år och jag har känt henne så långt jag kan minnas (fast hon är 5,5 månader yngre). Jorunn är efter min lillasyster som är vår familjs primus motor som har hjälpt och fortfarande hjälper mig med allt. Hon bor dessutom i samma hus så vi ses nästan dagligen och är den jag umgås mest med utöver de närmast sörjande. Men hur ska man välja mellan dem? Och varför inte ta min andra syster Alva som är världens snällast och gladaste och klokaste? Det blir typ en popularitetstävling. "Jag tar X för jag gillar henne bäst!"  Nä, omöjligt att välja utan att känna sig taskig.

Så hin kanske döps efter hästen. Världens bästa häst som kommer att galoppera på Trapalandas gröna ängar innan veckan är slut. Är det knäppt att döpa sitt barn efter en häst? (Betänk att jag oftast gillar djur mer än människor!)

Död och smärta

Snart börjar en vidrig vecka. Först jobbar barnafadern fredag, lördag, måndag. På måndag ska I få tremånadersvaccin (traumatiskt, för mamman alltså) och måndagen är också pappas födelse-/dödsdag. På onsdag ska jag på sent återbesök på MVC och sätta in en spiral (längtar inte). Och på fredag ska antagligen världens finaste häst tas av daga.

Men den här veckan är det inga dödsfall eller plågsamma besök på vården inbokade. Får passa på att njuta nu. Och åka ut till min vän med massa äpplen och morötter och försöka att inte gråta.

Skräpmat och sol

Dagen började med en sjujädra sovmorgon för mig och Ilon. Om Kaja och pharsen går upp först så kan jag sova hur länge som helst, för jag vaknar bara av att Ilon vill amma och så somnar jag om av amningen fast jag vill gå upp. Aja, jag skyndade på lite och så drog vi till 4H och red häst. Kaja satt själv och höll inte i sig. Jätteduktig.

Sedan hade de i tvåårsåldern poolparty. Kajas kompis lade sig ned i en solljummen vattenpöl. Kaja nöjde sig med att rusa runt i en pöl och blöta ned fingervantarna. De var fyra där vid ett tillfälle.

Vi drack kaffe och åt moccaruta i solen. Sedan gårdagens pizza på ballen när ungarna sov och korv och pomfritt till middag efter en välbehövlig städning. Soft dag!