Spock ringde ...

Är ni avundsjuka på mina ögonbryn anno domini 2001–2002?

Dansar soldansen

Idag skulle vi åka ut till en sjö utanför staden med "badbussen". Jag har fixat lunch, packat väskor mm. Så regnar det! Bussen är inställd vid regn. Buuu. Så nu ska vi gå till äventyrsbadet istället. Vad ska jag göra med Ilon då? Hon kan ju bada max 30 min i 33-gradigt vatten. Och så kostar det 200 kr. Dessutom lade jag mig sent igår och är sur. >:c

Det var väl inget ...

Nej, nu blev jag irriterad på mig själv. Först, innan jag började läsa spanska så tänkte jag: "Oh, vad roligt, undrar om jag kan få bra betyg?" Sedan när jag fått bra (bäst) betyg så förminskar jag det och tycker att "det var väl inget". "Det är klart det gick bra. Jag är ju språklärare." Så gör jag alltid oavsett om det handlar om; lön, bra betyg, föda ett barn eller spring 5 km. Så fort jag har klarat av någonting så är det inte längre creddigt. Jag förminskar helt enkelt min egen prestation. Även om jag har tyckt att något verkat omöjligt och fixat det, så kan jag inte se att jag har gjort något bra. Jag borde kanske sluta med det. Känns ju lite töntigt. Nu till exempel tycker jag att alla som har körkort är oerhört kompetenta proffsiga människor medan jag är en slarvig idiot. Ja, men när (om?) jag får körkort så kommer jag inte skrika: "Fyfan vad jag är bra!" utan skylla på att det inte är svårt/det klarar en kretin/det har väl alla/jag hade tur ...

TRÅKIG VA!? Någon som känner igen sig?

(Obs! Ibland fungerar det omvänt enligt "Kan den där idioten kan väl jag".)

HejA

Jag fick A på Spanska steg 1. Jippi! Mest jippi att jag gjorde klart den? Förra gången slutade jag efter halva p.g.a. att jag fick VG på en grej. Mog1. Men i alla fall.

Den lilla "petitessen" att jag själv är språklärare i franska kan vi ju strunta i.

–Du har ganska stort kontrollbehov, va?

Började nyss gråta på toa för att Kaja ska börja förskola? I mitten på augusti. Inte imorgon. Normaaaaaaalt va? Nej men det känns jobbigt att någon som inte älskar henne mer än livet och skulle dö för henne ska vakta henne men så är det väl.

Det kanske beror på mitt kontrollbehov. Både min rädslobarnmorska och min körlärare (Kulturtanten) han kläckt frasen ovan. Svaret är: JA. Väldigt stort. Måste ha koll på allt, annars ... >:(

Inget fel på aptiten

Alla Ilons pyjamasar var i tvätten så jag gick och rotade i stl 74–80-lådan. (Kaja använder stl 86 nu men nästan alla stl 80-kläder är fortfarande i Kajas garderob.)  Gissa vilken jättestor baby som har stl 74 på sig nu! Vad är det för en bjässe jag har närt vid min barm? Jag har ju dessutom massa oanvända kläder i stl 68. Hallådär! Hon får ha på sig dem ett tag i alla fall. Hrmp! 

Brummmmmm

Idag körde jag lektion 10 och 11. Min körlärare, vi kan kalla henne Kulturtanten har semester. Jag körde med en som vi kan kalla Mr Miyagi istället. Hans bil var rätt skruttig och lite trög att växla men det var mycket lättare att köra med honom. Han var mycket lättare att följa. Kulturtanten kan helt plötsligt skrika "Stanna!!" och typ tvärbromsa med dubbelkommandot medan Mr Miyagi ba: "Släpp gasen och rulla så försvinner alla hinder." Lite som Momo eller kampen om tiden. Samt lärde mig detta supertrick: när bilen är i dragläge så åker den upp ca 1 cm. Så coolt? Blir det så på alla bilar? 

Jag fick också köra på lite roligare ställen även om jag fortfarande startar i backe, gör uppfångning och tränar upp- och nedväxling. Men idag körde jag även i två rondeller och på en lite större väg. 

Ja men i alla fall så har jag bokat in mer körning med Kulturtanten efter Finlandsresan men funderar på att boka av/om och köra med Mr Miyagi istället. Eller en kombination, typ köra med båda en gång i veckan var?