måndag 15 april 2013

Så sorgligt

Jonna bloggar om anknytning och om att många barn börjar på förskolan tidigt. Det var just det här jag var rädd för:
En liten ramlar omkull och blir liggande. Gråter inte fast händerna inte har handskar i snön. Det tar en lång stund innan en personal fått syn på barnet och går dit. Efter en stund ligger ett annat barn på ett annat ställe. Längst ner på gården går annan en liten och gråter högt. Sen står han står [sic] och blundar, fortsätter att gråta, är jättetrött och orkar inte vara ute.
Länk.
Och i krönikan det är utdraget ur, står det att de ibland är sex vuxna på 70 barn. Det är liksom 'rätt svårt' att vara en vuxen på två barn (empirisk erfarenhet) ... Hur länge måste de ha bajsblöjan på, hur länge måste de vänta på att få hjälp med olika saker? Slutar de fråga och gråta för att de vet att ingen hinner? Även om det är bra personal (vilket det kanske inte ens är, alla gånger) så måste det vara jättesvårt att förstå alla barn? Jag förstår ju inte allt som kommer ur Kajas mun och jag umgås ändå med henne hela tiden. (Kommer nu stanna hemma med Kaja och Ilon tills de själva säger att de vill börja på dagis, och kan berätta om något hemskt händer.)

7 kommentarer:

Sandra sa...

Usch. Förskolor får mig verkligen att må illa ibland. Det är därför vi har valt det konstiga waldorfdagiset med jätteliten grupp och jätteliten utegård. Vem hade trott att det var en fördel. Jag tror iofs att förskola eller dagmamma eller vad en nu väljer är bra för barn någonstans. Det sociala som Edith får där kan jag aldrig ge henne b

daniela sa...

Sen ska man kanske också komma ihåg att det är utbildade pedagoger som förmodligen vet mycket mer om just pedagogik än vad man själv vet. Samt komma ihåg att förskolan är en plats för barn att socialiseras. Gillar du inte en förskola så är det ju bara att byta till en annan.

Olga sa...

Sandra och Daniela – när de är mellan 2–3 tror jag förskolan blir rolig och nyttig, men innan dess är det nog så att de behöver mer uppmärksamhet från en vuxen. En förskolechef som jag pratade med tyckte inte att barn behövde börja innan tre års ålder. Och 9–10 timmar per dag är nog tufft för de flesta barn.

Jag har ju också gått lärarutbildningen; många kurser är gemensamma för alla lärare.

Jag tycker också att jämställdhetsperspektivet hon tog upp var lite intressant; vad tycker ni om det?

Zahra sa...

Åh ångesten!

Olga sa...

Ja fy. Lilla bebin som precis lärt sig gå ligger ensam i en snödriva. Jag är ju lätt blödig och ska känna med alla hela tiden också. Fy fan.

Unknown sa...

Jag jobbar ju med äldre barn (sexåringar och ettor), men vi är typ nästan alltid tre på ca 70 barn. Vilket är helt galet. Våra barn reser sig själva om de ramlar men det är så mycket vi inte hinner se pga för lite personal. Man kan ju undra hur de som bestämmer tänker angånde barns fritidstid?!

Olga sa...

Men hjälp! Tre på 70 är ju helt galet!?! Är det "normalt" med den personaltät(haha)heten?