Sitter här, klockan är 23.38. Kaja skriker så att mitt huvud skakar och det gör ännu ondare i öronen. Det är andra gången jag är uppe och lyssnar på hennes vrål.
Det är så vidrigt att ha alla sjuknätter själv, att vara sjuk själv, att lyssna till de jävla skriken när man själv bara vill skrika av trycket mot trumhinnan, smärtan och tröttheten.
Jag passar på att sluta snusa och ha lite hjärtsmärta när jag ändå är i farten. Så jobbar jag.
PS. Skaffa inte barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar