Gråter och gråter

Sitter och gråter så jag får snor i munnen och är helt blöt på bröstet för att jag helt oskyldigt gick in på Lisas blogg och läste om den tvåårige pojken som dog i en bil efter att hans pappa glömt att lämna honom på jobbet.

Det är så obeskrivligt hemskt och sorgligt. När man själv har en tvååring (på söndag blir hon i alla fall) så blir det extra hemskt. Jag ser Kaja för mig i sin bilstol. Som vaknar, tittar runt lite yrvaket med rufsigt hår som en gloria i solskenet, snickarbyxor och kladdiga små barnhänder. Som börjar ropa men ingen hör. Som dör.

Äh vad smörigt skrivet, men det är liksom det som spelas upp i huvudet. Hur länge satt han där och ropade? Hur lång tid tog det innan hjärtat slutade slå? Kommer pappan orka fortsätta leva? Kan mamman någonsin förlåta? Fy helvete.