Världens bästa Kaja!!!

Jag tror att jag talar för oss båda när jag säger att idag var min och Kajas bästa dag hittills! Alltså, den dagen när hon föddes var ju såklart bäst på ett sätt men nu menar jag på ett annat sätt. Vi har varit glada båda två hela dagen. Vi började rätt tidigt och åkte ner på stan och fikade med en kollega som har en jämnårig dotter. Kaja var lite trött-sur på morgonen men hennes papi gosade med henne så hon nästan somnade och hon "vilade" när vi for ner på stan. Under fikan var hon glad. Hon satt i knät och viftade med händerna, åt, sket, dreglade och så men inte ett skrik. Efter typ två timmars fikande eller en latte och en cappuccino somnade hon AV SIG SJÄLV och vaknade inte när jag lade henne i vagnen. Vi började gå mot bussen hem och då vaknade hon men, håll i er, somnade om. En buss stannade till och med bredvid och "fes" (ni vet när någon kompressor pyser ut luft?) - ett ljud som till och med stora starka Wickie blir rädd för. Då vaknade Kaja och gjorde sin sura min. Jag tröstade lite och så somnade hon om. När vi kom hem vaknade hon och lekte med sin far när jag gick ut med hunden. Under eftermiddagen har hon skrattat lite, gosat, hängt med på middag och när det började bli kväll satte jag på pyjamas, ammade och lade henne i sin säng. Hon vaknade och knorrade då (obs! inget skrik!) så jag gick in, rättade till kudden, drog ned rullgardinen och satte på speldosan. Hon stoppade tummen i munnen och somnade då. Det var helt magiskt. Vi var liksom synkade hela dagen. Jobbade med varandra, inte mot. Blir lite sugen på att skriva en bok om barnuppfostran. Lattemorsans memoarer ska den heta. Inte.

Jag inser att det här bara är intressant för mig men det kan vara bra att ha ett dokument över hur det kan vara dagar då det är lite mer blod och tandagnisslan.