A walk down memory lane

Jag fick värsta Frankrike-nostalgitrippen nyss när jag åt chips och choklad. När vi bodde i Perpignan brukade vi varje söndag unna oss de fyra c:na - chips, choklad, cola och cigg. Eftersom fransmän "är som dom är" var ca ingenting öppet på söndagarna utom en liten kiosk i arabkvarteret (Nussikan) där vi köpte chips, choko och cola och Hotel la Paix på Place Arago som hade cigg i baren. Sedan gick vi ibland till vår kompis Foulques som hade en orange vespa och den mysigaste lägenheten i stada och kollade på film. T.ex. introducerade han Le fabuleux destin d'Amélie Poulin och Mon voisin Totoro för oss och de är fortfarande två av mina favoritfilmer.

Place de la République

Andra saker som får mig att tänka på Frankrike är lukten från Subway (mackstället) - det luktar exakt franskt boulangerie. Jag saknar lukten av rengöringsmedel från motocrotterna på marmorgatorna tidigt på morgonen på väg till universitetet när det fortfarande är mörkt men ändå varmt. Jag saknar att gå in på O'Shannon och önska the Smiths (Les Smizz) av Philippe. Hell, jag saknar till och med hans arga, svartsjuka flickvän. Jag saknar att köpa cigg av den sura tanten på place Arago. Jag saknar Claude som tiggde pengar och hans hund Tanya som hade nervryckningar. Jag saknar mousserande vin för €0.9 och kaffe på Place de la République. Jag saknar sauce blanche och sandwich à crudités. Jag saknar läraren i écriture; Hélène Clements rökröst, 'le morceau de chocolat' och universitetsutflykterna där man bjöds på vin. Jag saknar att gå på Beaujolais-premiär och att känna om vinet  smakar hallon eller banan och att röka på toaletten med Leila. Jag saknar att åka till Barcelona över helgen och Croque-Mort och tusen saker till. Sen kanske jag saknar att vara 19 år och fri som en fågel en del också, just ikväll.

Place Arago. Vi bodde runt hörnet.