Juldagsmorgon

Vi somnade runt fyra inatt/imorse. Jag var inte jätte_pigg när K väckte mig med glada tjut och pigga sparkar. Dock kastade jag mig upp och tittade på telefonen, som jag gjort några gånger under natten också. Inga sms eller samtal från förlossningen och spänningen och nyfikenheten började bytas ut mot oro att något hänt. Det var dock en väldigt utdragen förlossning. Stackars lilla mamman som har varit så duktig och orkat så bra!!! Och nu är hon här, Kajas småkusin! VÄLKOMMEN! Vi längtar efter att få träffa dig! Och DÄR kom tårarna. Smörigt värre.