Nåja, det är väl ett beslut man ska ta på egen hand.
I alla fall mejlade jag min chef nu och sade att jag inte vill jobba. Kaja är så liten ännu och i en rätt mammig period. Framförallt får jag lätt panik och börjar gråta vid tanken på att lämna henne och jag tror inte att det är någon bra idé att göra det då. Jag läste någonstans att människor kan ångra många saker på sin dödsbädd, men ingen har någonsin önskat att de hade jobbat mer. Det känns ganska träffande.
Pengar är bra att ha men man kan hanka sig fram utan också. Vi får sluta gå på lyxiga bebisimkurser à 1 475 kronor för sju gånger. Jag hoppas att jag kan komma igång med distansjobbet så får vi lite mer klirr i kassan.
För att träna mig ska jag också åka till stallet UTAN BEBI i veckan. Jag får ta med näsdukar och solglasögon om det blir för sorgligt.
 |
| Tumme=gott |
5 kommentarer:
Bra val! Gånger två. Nico vill fortfarande ge er en present!
Men jag tycker det är skämmigt eftersom det är vi som borde ge present för ni gör allt jämt.
Bra val tycker ja med!
Jag förstår dig VERKLIGEN! Alltså, jag kan knappt tänka mig att vara utan henne i 2 timmar än så länge. (Vaknar ju fortfarande en gång i timmen (minst!!) och kollar så att hon andas på natten). Och jag tror faktiskt att man ångrar sig den dagen man inser att man inte kan minnas särskilt mycket ifrån när bebi var liten.
Tack hörni!
Det känns skönt och chef'n förstod också tror jag.
Skicka en kommentar